Vem får man vara i vårt samhälle? - Statens folkhälsoinstitut

kare, det rinner av honom allt det där taggiga som han har, det försvinner
och jag gillar båda sidorna oerhört mycket.” Marie, en annan hustru,
menade att transvestiter är ”mjukare på något vis än andra män”.
Eva ansåg att ”de förstår kvinnan på något sätt”. Lena, ytterligare en
annan av hustrurna, menade dock att en negativ aspekt med transvestiter
är att ”de är väldigt egotrippade”. Vid intervjun framkom det att
mannens transvestism innebär att de lever ett dubbelliv; hustrurnas
befogade och förmodade rädsla för att berätta om sin mans transvestism
för de närmaste tolkades som en effekt av fördomarna i samhället
mot manlig crossdressing. Intervjun med hustrurna visade dock att
transvestismen och mannens behov av att manifestera en kvinnlig sida i
sin personlighet kunde integreras i den äktenskapliga samvaron.
I en relativt omfattade undersökning av Sam Larsson, Maj-Briht
Bergström-Walan, Anette Hall, Axel Brattberg och Marianne Berg
(1995 a,b) studerades 50 svenska hustrur och sambor till transvestiter.
Enkätundersökningen, som grundade sig på både kvantitativa och
kvalitativa data, var utformad så att resultaten kunde jämföras med
Docters studie av 35 hustrur till transvestiter i USA. Hustrurna fick
bland annat skatta sin nuvarande attityd till mannens transvestism på
en niogradig skala (från mycket positiv till en mycket negativ attityd).
Översikttabellen på nästa sida ger en jämförande beskrivning av de två
studierna.
358 • transvestiternas hustrur och deras attityder