Vem får man vara i vårt samhälle? - Statens folkhälsoinstitut

– Är du utifrån din känsla som kvinna när du tittar på din manliga
och kvinnliga figur eller är du utifrån din känsla som man när du
tittar på ... eller är du utifrån en jagkänsla att bara ”vara”, från en
”jag-är-position”?
– Jag borde vara från det sista alternativet.
– Du sa tidigare att du hade en känsla av att du ibland ser på dessa
figurer “lite grann från ovan”?
– Ja, just det.
– Och att du gör detta från en övergripande position?
– Ja, från en övergripande position, från ovan, och det är så jag ser
det nu alltså … Det är nästan så att jag för min inre syn kan se de
där två figurerna där nere alltså, mitt manliga jag och mitt kvinnliga
jag.
Något längre fram i intervjun framkommer följande:
– Kan man säga så här att det som är du identifierar dig mest med
den kvinnliga identiteten?
– Ja, det får jag lov att säga, men sitter jag här och är i min manliga
roll då har jag åtminstone till det yttre lättare att identifiera mig med
den manliga delen. Därför att jag liknar honom. Men jag känner
samtidigt att jag skulle hellre vilja likna … den kvinnliga personen.
Och går jag då in i, och är, går in i den kvinnliga personen och sitter
här som Kerstin. Nu, NU, har jag gått över, nu är jag även till det
yttre lik den kvinnliga personen. Det här känner jag är riktigt. Det
här är jag. Det är den person jag vill vara. Då har den manliga individen
därborta, då har han liksom blivit lite mer diffus alltså. Det är
inte jag, det är kvinnan, det är Kerstin, det är jag alltså.
Kerstin beskriver utvecklingen från en ”transvestitfas” i riktning mot
transsexualism så här:
– När du var i 20-årsåldern, den perioden som du betecknade som
att du var ”mest manlig”. Hur upplevde du dig själv som man då?
Hur var du då?
exempel på identitetsupplevelser och... • 305