Vem får man vara i vårt samhälle? - Statens folkhälsoinstitut

olika berättelser om vem ”jag” är. Det betyder i sin tur att jaget till sin
natur kan sägas konstrueras och rekonstrueras allteftersom individens
jagberättelse förändras, jaget blir en social konstruktion (Wetherell &
Maybin 1998; Burr 1995). Fördelen med en socialkonstruktivistisk
analys är att den uppmärksammar de sociala och kulturella mönster
som bidrar till hur vi formar våra berättelser om ”vem jag är”.
Inom transpersonell psykologi däremot brukar man skilja mellan två
aspekter av jaget eller medvetandet. Den ena aspekten utgörs av allt
innehåll i medvetandet (the contents of consciousness, Deikman 1982).
Vi kan kalla den aspekten för vårt inre sinne eller föreställningsvärlden
(mind). Sinnet innehåller våra tankar, drömmar, fantasier. Allt i föreställningsvärlden
är inte medvetet varje stund, men mycket kan i princip
medvetandegöras eller ta formen av avgränsade och beskrivbara upplevelser.
Den andra jagaspekten utgörs av den eller det som har allt innehåll
eller upplevelser som finns i medvetandet. Den nivån eller aspekten av
jagmedvetandet kan vi kalla för upplevaren eller överjaget (Brunton
1988, vol. 14) eller det observerande transpersonella självet (Deikman
1982; Valle 1989; Wittine 1989). Den här aspekten kan liknas vid ett
medvetandets inre öga, som inte kan se sig självt och som därför inte
får konturer och egenskaper för oss. Det är ett seende som inte kan
göras till föremål för en objektanalys eller bli beskrivbart för oss annat
än som seende eller närvaro, eller bara ”jag är” (Brunton 1988, vol.
14; Deikman 1982; Valle 1989; Wittine 1989). Det engelska ordet för
att peka ut den aspekten av medvetandet är consciousness.
Upplevaren kan således inte göras till ett objekt. Allt som den är
för oss är en närvaro, en existensupplevelse eller ”jag är” känsla. Men
”jag” i den upplevelsen är inte det vanliga, kroppsliga, beskrivbara
jaget utan en mer ”egenskapslös” individualitet eller närvaro – alltid en
och densamma. I den specifika meningen är den en slags identitet, vår
verkliga transpersonella identitet. I förhållande till nivån av objektjag,
personliga rollidentiteter eller identifikationer är denna metanivå en
form av identiteternas identitet (the I behind the I, Brunton 1985, vol.
1). Enligt den transpersonella beskrivningen existerar vi således på två
nivåer, dels på en metanivå eller ”objektlös” nivå, dels på en nivå med
personliga jagidentiteter, rollidentiteter eller objektidentifikationer.
Nivåbegreppet kan på ett sätt ifrågasättas i sammanhanget eftersom
det snarast är fråga om två oskiljaktiga aspekter eller dimensioner av
medvetandet. Medvetandets innehåll med de olika jagidentifikationerna
78 • inledning