Vem får man vara i vårt samhälle? - Statens folkhälsoinstitut

Det gäller särskilt hennes beskrivning av sin identitetsupplevelse i ett
utvecklingsperspektiv. Det är i relationen till andra, här en man, som
Ingrid kommer till insikt om att hon helt och fullt vill vara i rollen som
kvinna.
14.5 Ingrids berättelse som transsexuell
Mitt liv startade med minnen där jag provade klänningar som liten på
dagis. Det fanns några lådor i ett skåp fulla med de mest skimrande
dräkter som jag varsamt trädde på min lilla kropp. Det var en otrolig
känsla, naturlig och vacker trädde jag in i världen. Någonstans tror jag
att jag själv förstod att jag var annorlunda som pojke. De andra pojkarna
var mer för att leka ganska våldsamma lekar medan jag trivdes
i lugn bland flickor lekande med dockor. Ofta lekte vi som barn gör
mamma, pappa, barn och då tog jag alltid rollen som kvinna.
Bland de första minnena finns också något som kanske är mer tabu
i barns sexualitet, hur jag simulerade samlag med en annan pojke som
kvinna, att jag tog emot honom. Jag tror att jag upplevde en djup spricka
i hur jag kände mig och hur jag såg ut. För jag minns att jag var en känslig
skör flicka som inte riktigt förstod vad som var fel eller kunde förena
den yttre världen (och dess krav på hur män och kvinnor ska vara) med
min inre värld. Omvärldens oförmåga till att bemöta mina behov gjorde
att jag byggde upp en egen värld i mitt rum där det fanns dockor och
kvinnliga kläder. Jag provade min mammas kläder som liten. Flykten
kan vara enda sättet att få vara sig själv och mycket av min tid gick väldigt
tidigt åt till att läsa flickböcker och dagdrömma.
Jag tror att skoltiden var väldigt förödande för mig i min utveckling,
när du är så skör i din identitet skadade det mycket med den sociala
formationen i stereotypa identiteter. Inte fanns det någon chans att
vara eller finna eller forma sitt jag i grup-
pen i skolan och genom skolsystemets så
kallade lika-bemötande-värld. Mina minnen
från högstadiet är väldigt ensamma, i
töcken. Jag var väldigt lite i skolan för jag
hade ingen plats där och utsattes också där
för mobbning. För mig kändes det som ett
”Omvärldens oförmåga till att bemöta mina
behov gjorde att jag byggde upp en egen värld
i mitt rum där det fanns dockor och kvinnliga
kläder.
intet, ett djupt hål i min tillvaro och det enda jag erinrar mig är att jag
var kraftigt drogad av mediciner för att orka med tillvaron. Människor
trodde det var fel på mig. Något av mina första minnen är att jag är
analys av transpersoners situation • 383