Vem får man vara i vårt samhälle? - Statens folkhälsoinstitut

itarna som finns inom mig. En port, en sluss någonting, för att
släppa de fördämningar som har funnits. Den manliga uppfostran
har liksom stängt slussen. Och i och med att man bejakade det och
kan få möjligheter att klä sig som tjej så har det lyft på slussen och
släppt ut de möjligheterna till ett större, emotionellt sätt att vara,
utåt sett.
– Så i ditt medvetande finns den här kapaciteten till ett större, mer
differentierat känsloliv?
– Hos mig, ja!
– Är det genom att gå in i den kvinnliga världen som du har kunnat
uttrycka hela det registret?
– Ja, just det! Det har varit någon form … av en sluss … att kunna
öppna portarna och det har varit fritt fram … och bejaka det som
har varit instängt av konventionell uppfostran och samhällets attityder
…
– Finns det en känslighet inom dig då, som du bara har kunnat
uttrycka genom den kvinnliga rollen?
– I och med att jag då definierar de här känslorna med ett kvinnligt
beteende och jag är medveten om att jag hade en känsla av femininitet
inom mig. Så i och med att jag kunde få klä mig som kvinna, så
kunde jag också acceptera att okej, jag kan få klä mig som kvinna.
Det kan jag acceptera. Alltså kan jag också följdriktigt acceptera
att jag också får visa känslor även som man. Förstår du den tankegången?
– Så den kvinnliga rollen har förlöst dig även som man kan man
säga?
– Ja förlöst! Jag accepterar det uttrycket.
– Behovet av att vilja uttrycka det mera feminina, det veka, känslosamma,
det kan du i dag göra som man?
– Mm!
– Så den aspekten är inte så viktig längre. Då kvarstår den andra
sidan av saken … att du ändå är fascinerad av … den kvinnliga
den manliga och kvinnliga rollen vid transvetism • 331