Vem får man vara i vårt samhälle? - Statens folkhälsoinstitut

1. Mätningar av psykisk hälsa baserat på ett antal items (frågor) som
beskriver klienternas upplevelser.
2. Mätningar som inriktas på en viss typ av klientupplevelser.
3. Mätningar som baseras på observationer av klienter.
4. Diagnosmetoder.
5. Sociala skalor.
6. Mätningar baserade på klienternas upplevelser av kontroll.
7. Mätningar av vårdkonsumtion.
8. Klienternas interna diskurser.
9. Skattning av individens hälsa utifrån narrativa data.
Om man jämför resultat om psykisk och social hälsa för två olika grupper
så bör undersökningarna ha utförts på samma sätt och komma från samma
geografiska område. De mest tillförlitliga jämförelserna får man om man
i samma undersökning kan mäta hälsan bland transpersoner och grupper
som definierar sig själva som heterosexuella, homosexuella respektive
bi sexuella. Man bör i en sådan undersökning separera män och kvinnor
eftersom dessa gruppers psykiska hälsa och beteenden kan väntas skilja
sig (Sandfort et al. 2001). Sådana undersökningar är dock förknippade
med metodologiska problem, eftersom vi kan förmoda att minoritetsgrupper
(transgrupperna, homosexuella och bisexuella) är mindre benägna
än majoritetsgruppen (heterosexuella) att avslöja sina identiteter och dela
med sig av sina erfarenheter. Självklart finns det enskilda individer i minoritetsgrupperna
som inte har några svårigheter att avslöja sin identitet.
Exempelvis kan de föreningsaktiva förväntas ha lättare än de som inte är
föreningsaktiva att avslöja sina identiteter och sin erfarenhet. Dessa båda
grupper har dock inte med nödvändighet samma typer av erfarenheter.
Som tidigare nämnts är transgruppen inte en homogen grupp. Den
består av en mängd olika undergrupper om man utgår från hur transpersonerna
själva beskriver sin identitet (Mustola 2004).
Om man jämför en studie där man enbart studerat transpersoner
eller ett urval av homosexuella och transpersoner med en annan studie
där hela normal populationen undersökts, måste man ta hänsyn till att
transpersonerna kan skilja sig i väsentliga egenskaper från normalpopulationen
bland annat vad gäller ålder, kön, utbildningsnivå och
bostadsort. Transpersoner tycks exempelvis vara mer välutbildade än
populationen som helhet (Mustola 2004).
psykisk hälsa och ohälsa • 217