Vem får man vara i vårt samhälle? - Statens folkhälsoinstitut

form av bemötande som transpersoner får i dessa avseenden är alltså
avgörande för den psykosociala hälsan (Nuttbrock et al. 2002).
När man diskuterar hälsosituationen för transpersoner bör man uppmärksamma
att den kanske kan se olika ut för olika undergrupper.
Transvestiter som är medlemmar i transföreningar beskrivs i litteraturen
ha en ordnad psykosocial situation (Docter & Prince 1997).
För denna transvestitgrupp kan välbefinnandet vara kopplat till att få
möjligheter att realisera crossdressing och hur exempelvis partner eller
sambo förhåller sig till det behovet. Docter och Prince (1997) visar att
19 procent av hustrurna inte alls kunde acceptera crossdressing, 28
procent accepterade detta helt och fullt medan 47 procent uttryckte
blandade känslor. När det gäller de transvestiter eller transpersoner
som inte är medlemmar i olika transföreningar är kunskapen om deras
psykosociala hälsosituation bristfällig.
I Folkhälsoinstitutets webbenkät 2005 visade det sig att gruppen
transpersoner (N = 298) i 40 procent av fallen upplevde ett nedsatt
psykiskt välbefinnande, vilket var vanligare än bland den homosexuella
gruppen (Roth et al. 2006). Av transpersonerna uppgav 21 procent
att de någon gång försökt ta sina liv. Det var också mycket vanligare
bland transpersoner (41 procent) än bland homosexuella (30 procent)
att ha upplevt kränkande behandling eller bemötande en eller flera
gånger under de senaste tre månaderna. (FHI:s webbenkät; Roth et al
2006). Att transpersoner i så hög grad upplevt kränkande bemötande
är anmärkningsvärt och det kan i det sammanhanget noteras att forskningen
visar på ett samband mellan diskriminering och ohälsa (FHIrapport
2005:49).
Den typ av resultatprofil som Folkhälsoinstitutets webbenkät visar
på ligger i linje med annan forskning som indikerar att olika transvestitgrupper
ibland beskrivits uppvisa ångest, depression och skuldkänslor
(Bullough & Bullough 1993). Docter (1988) beskriver dock forskningsresultat
som visar att transvestiter inte skiljer sig nämnvärt från
kontrollgrupper med avseende på skalor som mäter förekomst av neuros-
och psykossymtom. Å andra sidan tycks transvestiter vara något
mer ångestbenägna och möjligen mer introverta än män som inte klär
sig i kvinnokläder (a.a.). Kanske kan transvestiters ökade ångestbenägenhet
vara ett resultat av samhällets stigmatisering eller bero på att
man är utsatt för kränkande bemötande. Här behövs fortsatt forskning
för att ytterligare klargöra sambanden.
tolkningar av resultatbilder, kritiska analyser... • 405