Vem får man vara i vårt samhälle? - Statens folkhälsoinstitut

Jag satsade allt på min konstverksamhet och på något sätt lade jag
locket på med allting som berörde ämnen som identitet, sexuell orientering.
Kanske var det för svåra frågor då. Jag kände att jag först behövde
skapa en plats i världen genom konsten. På något sätt kändes den tiden
nu så transparent och klar, sval gentemot nuet, mitt liv var på ett sätt
väldigt koncentrerat, enkelt och skört. Reste mycket, bland annat till
Indien tre gånger för att studera tibetansk buddhism och träffa Dalai
Lama. Dessa studier tror jag inverkade jättemycket på mig som människa
och konstnär.
Det gick allt bättre för mig, stipendier, utställningar, uppskattning kom,
men jag kände en sådan tomhet och saknad eller ensamhet inom mig. Det
kändes som om jag skulle vilja träffa någon för att leva i en relation.
Jag hade allting, hade precis fått en otrolig lägenhet i ett konstnärshus,
som betydde att jag var etablerad samt nästan automatiskt fick
saker. Väldigt lyckligt lottad kanske enligt många, men jag kände mig
så tom och ihålig att det inte var värt något, att jag skulle kunna byta
allting mot att få uppleva kärlek i mitt liv.
Under sommaren träffade jag några vänner i buddhistcentret, där
var bland annat Henrik som var ganska blyg och tyst. Jag reste hit och
dit men vi bestämde att de alla skulle titta förbi senare. De kom efter
några veckor och vi åkte på äventyr och tittade i naturen. Innan de åkte
frågade jag om han ville komma för jag visste att han tyckte mycket
om att vara på landet. Han ringde nästa dag och kom. Jag var otroligt
nervös, vi promenerade runt och någonstans köpte vi bullar och det var
som en vind emellan oss, varm och lockande.
Jag försvann igen, men vi skrev ganska ofta, för jag kände mig så
ensam där i ett främmande land. Hade utställningar och det gick jättebra.
I början av hösten hade vi pratat om att åka söderut på landet.
Jag kom ifrån en stor utställning och han hämtade mig i hamnen. Vi
tittade på hus, vandrade i naturen och besökte en vacker gammal stad.
När vi promenerade där vid stranden kände jag en sådan förväntan och
spänning emellan oss. Körde till huset jag hyrde och på vägen måste jag
bara berätta att jag hade tänkt mycket på honom och undrade om han
inte tog illa upp? Han bara sa nej och blev ganska röd.
Hemma vilade jag och sedan lagade vi mat tillsammans. Jag som
aldrig brukar dricka tog ett glas av det hemskaste vin som jag smakat.
På något sätt behövde jag mod, vi började smeka varandra och det var en
sådan värmekänsla emellan oss. Någonstans tyckte Henrik det var nog,
att vi skulle gå till bäddrummet och han bar mig dit i sin stora famn.
analys av transpersoners situation • 385