Vem får man vara i vårt samhälle? - Statens folkhälsoinstitut

in i en garderob och klä om sig som kvinna på fem minuter. Då har
inte det mentala hunnit med. Så övergången till kvinna hos mig är så
att jag måste på något sätt mentalt koppla ur, skruva ur mitt jag ur
manskostymen. Jag måste på något sätt neutralisera mig först. Och
sedan sakteliga gå in i … kvinna. Och det kan ta en halv dag, en dag.
– Kan man säga att …
– Jag identifierar mig väl med en man när jag är i mansrollen, men
jag kan så att säga suga upp mig ur mansrollen, komma i ett neutralläge,
och sedan låta mig fylla upp en kvinnoroll och då identifierar
jag mig med kvinnan.
– Kan du, så att säga från ett övergripande perspektiv, titta på de
här två rollerna?
– Ja, jag kan parallellt göra det.
– Och utifrån det övergripande perspektivet ”suga upp dig” då?
– Ja, men jag upplever mig inte kluven på något sätt. Du får inte
tolka det så att jag kan uppleva mig som man och kvinna på en gång
för det kan jag inte göra, antingen är jag man eller kvinna. Men jag
kan medvetet uppleva att just nu går jag ur mansrollen för att senare
återkomma i en kvinnoroll.
– Upplever du den här, som du tidigare beskrivit, den här neutrala
känslan som övergripande den manliga och kvinnliga rollen?
– Ja, tveklöst.
– Befinner den sig på en högre eller lägre nivå (relativt den manliga
eller kvinnliga rollidentiteten)?
– Det är en högre nivå.
– En högre nivå?
– Ja, tveklöst är det det. Därför att det här är så att säga min… det
är grundjaget… det som inte förändras vare sig jag blir man eller
kvinna. Det finns alltid där i form av en övergripande struktur eller
övergripande form.
– Det är överordnat?
exempel på identitetsupplevelser och... • 289