Vem får man vara i vårt samhälle? - Statens folkhälsoinstitut

6.2 Viktiga idéhistoriska händelser före 1900
Under antiken var homosexuella förhållanden mellan unga pojkar
och äldre män accepterade. De unga männen förväntades dock senare
gifta sig och bilda familj med en kvinna (Foucault 1979; Håkansson
1987; Carlsson 2000). Grekiska författare polariserade inte sexualiteten
i termer av hetero- respektive homosexualitet på det sätt som i dag
är vanligt. Man kunde däremot analysera olika kvaliteter av kärleksrelationer.
Med jordisk kärlek avsågs kärlek som var mer inriktad på
kärleksakten, medan himmelsk kärlek avsåg mer kognitiva och emotionella
former av kärlek (Katz 1995).
I Västeuropa utvecklades under århundradena efter Kristi födelse
mer specifika sexualnormer. Principen var att könshandlingar som inte
syftade till barnalstring ansågs onaturliga och omoraliska. Begreppet
sodomi användes som en gemensam beteckning för icke tillåtna former
av sex som onani, oralsex, analsex, avbrutna samlag samt homosexualitet
(Mondimore 1996). Det var vissa former av sexuella beteenden
som fördömdes – inte de som utförde dessa beteenden. Det var synden,
inte syndaren, som var i centrum (a.a.). På 1300-talet införde den
katolska kyrkan lagstiftning mot sodomi i mer straffrättsliga termer.
Dödsstraff för sodomi var inte ovanligt (a.a.). Protestantismen innebar
ingen lättnad för hbt-grupperna. Många protestanter var upptagna av
föreställningar om djävulens makt och syndernas utbredning. Sodomi
sågs som ett tydligt exempel på djävulens makt (Carlsson 2000).
Sociologen Jonathan Ned Katz (1995) beskriver normerna och lagarna
på 1700-talet i de engelska kolonier som nu är en del av USA. Sexualitet
som inte syftade till barnalstring utan enbart sexuell tillfredsställelse
ansågs syndigt. Någon större skillnad gjordes inte mellan homo- respektive
heterosexualitet eftersom allt annat än barnalstrande heterosexualitet
ansågs omoraliskt. (a.a.).
Inom den europiska överklassen fanns från 1600-talet manliga grupper
eller klubbar där homosexuella och bisexuella kunde mötas, trots
att klubbarna formellt var illegala. I London fanns till exempel 20
sådana klubbar kring 1720. Ofta var det frågan om välbärgade män
som vände sig till unga pojkar som arbetade som tjänare. På klubbarna
utvecklades en feminin homosexuell stil där transvestism ingick.
Kyrkliga moraliska reformrörelser i Holland, Frankrike och England
tvingade fram rättsprocesser där homosexuella ställdes inför rätta.
Publiciteten kring rättsprocesserna bidrog snarast till att öka intresset
för homosexualitet än till att minska det. Reformivern och reformrörel-
204 • kort hbt-historia