Vem får man vara i vårt samhälle? - Statens folkhälsoinstitut

1.14 ”Vi och dom” tänkandets omöjlighet
De komplexa teorierna om jaget som visar på människans mångdimensionella
natur, där skarpa kategoriseringar om vem jag är eller
inte är, är svåra att göra. Vi har alla många identiteter samtidigt och vi
bär både manliga och kvinnliga röster inom oss och har skilda behov
av att på olika sätt uttrycka dessa olika identiteter (Rowan & Cooper
1999; Thomas 1998; Wetherell & Maybin 1998). Den bild av vårt
komplexa inre som ges i den teoretiska diskursen, i forskningslitteraturen,
av psykodynamisk teori (Thomas 1998), kognitiv teori (Ornstein
1986), transpersonell psykologi (Valle 1989; Wittine 1989) och
socialkonstruktivistisk teoribildning (Wetherell & Maybin 1995; Burr
1995) tycks inte i tillräcklig grad ha nått ut till den praktiska diskursen,
till den sociala verklighet där vi alla lever våra liv. I det praktiska livet
tycks överskridande exempelvis av könsrollsgränserna på det sätt som
gäller för transpersoner ibland skapa oro och ångest (Garber 1993) och
leda till diskriminering (Butler 2004/2006).
I det praktiska livet tycks det som om vi behöver nästan övertydliga
kategoriseringar av vem vi är och att vi inte så lätt accepterar transpersoner
som kan växla mellan en manlig och
kvinnlig identitet eftersom det strider mot
det så kallade vardagliga kategoriseringsidealet
eller genusnormerna, det som vi tar för
givet och som gäller för hur män och kvinnor
ska agera. Det är en märklig paradox
att vi i praktiken har så svårt i vår kultur
att ta till oss det som man i den teoretiska
diskursen om jaget och medvetandet har
”Eftersom det alltså inom oss alla i vårt
medvetande finns många olika deljag och därtill
kopplade röster som kan vara både manliga
och kvinnliga eller kan uttrycka motsägande
krav är ett ”vi och dom” tänkande egentligen
inte möjligt.
beskrivit som kännetecknande för den komplexa människan de senaste
årtiondena, nämligen att vi inte är så endimensionella som vi vill göra
gällande i praktiken och att de förenklade kategoriseringar om manligt
och kvinnligt och om vem vi är egentligen är vanligen inte gäller (Butler
2004/2006; Leary 2004; Ornstein 1986; Rowan & Cooper 1999;
Sliker 1992; Thomas 1998).
Eftersom det således inom oss alla i vårt medvetande finns många
olika deljag och därtill kopplade röster som kan vara både manliga
och kvinnliga eller kan uttrycka mot sägande krav är ett ”vi och dom”
tänkande egentligen inte möjligt. Transpersoner kanske bara har ett
mer påtagligt behov av att uttrycka sin komplexa identitetsstruktur och
på ett annat sätt än vad som är vanligt enligt genusnormerna i kulturen
inledning • 81