Vem får man vara i vårt samhälle? - Statens folkhälsoinstitut

Liknande situation finns vid attityder till homosexualitet. Forskning
visar att de personer som är mest homofobiska i sin tur kan ha en
erotisk attraktion till människor av det egna biologiska könet, något
som kan tolkas som ett uttryck för ett latent homosexuellt intresse (se
Wilson 2002). Det kan tydas som att den homofobiska personen, ”den
andre”, projicerar sina ambivalenta attityder till sin egen sexualitet, sin
egen sexuella identitet, på andra. Man projicerar således på andra sina
egna ambivalenta attityder eller sitt ogillande inför sin egen komplexa
sexuella identitet, om vem man själv är och vem man önskar ha sexuella
relationer med. Därmed inte sagt att all homofobi ska tolkas så men
att vissa fall, mot bakgrund av de forskningsdata som finns, kan tolkas
på ett sådant sätt verkar inte orimligt (se Wilson 2002).
I forskningslitteraturen tycks råda ett slags konsensus om att individen
kan konstruera eller identifiera sig med olika roll- och könsrollsidentifikationer.
Kognitiva forskare (Ornstein 1986), socialkonstruktivistiska
teoretiker (Wetherell & Maybin 1998), psykodynamiska
vetenskapare (Thomas 1998) betonar alla men med olika begrepp och
argumentationslinjer att människans jag inte bara är en person utan
flera, att vårt jag bär flera olika röster. Det kan kanske sägas i forskningslitteraturen
eller i en teoretisk forskardiskurs utan att det väcker
någon större oro, men när sådana teoretiska insikter manifesteras mer
konkret i en social verklighet uppstår ångest och känsla av inre kaos.
Det betyder i så fall att en viktig åtgärd för att förändra attityderna
till hbt-grupperna borde vara att i det offentliga samtalet exempelvis
fokusera mer på att belysa och diskutera jag- och medvetandeforskningens
kunskaper om jaget, vår identitet och våra identitetskonstruktioner.
Sådana offentliga samtal skulle kunna bidra till en ökad förståelse
för människans komplexa natur, för olika identitetskonstruktioner och
för hbt-identiteter. Sådana offentliga samtal skulle även kunna bidra
till att förändra de andras reaktioner inför hbt-grupperna. Frågan om
förståelsen av transidentiteter har beröringspunkter med andra frågor
kopplade till identitet, exempelvis kulturella identiteter och etnicitet.
Det rör sig alltså i grunden om frågor som har koppling till identitetspolitiska
överväganden, vilka identiteter och rollidentifikationer
som anses möjliga att uppleva och identifiera sig med i vårt samhälle,
inklusive hur man kan uttrycka sina identiteter och vilka relationer
som då blir möjliga (se Alsop et al. 2002). Det är identitetspolitiska
frågor som handlar om vilken beredskap som finns i samhället att diskutera,
förstå, respektera och acceptera olika identitetsuttryck utan att
tolkningar av resultatbilder, kritiska analyser... • 401