Vem får man vara i vårt samhälle? - Statens folkhälsoinstitut

(von Franz 1978). Anima är alltså en vägvisare som hjälper mannen till
en större känsla av helhet genom att medvetandet via anima kommer
mer i förbindelse med Självet och psykets omedvetna innehåll. Anima
blir därmed en budbärare som möjliggör en ökad medvetenhet om eller
förverkligande av det potentiella, individuella Självet.
Ett intressant exempel på hur anima i mannens psyke kan upplevas
som en inre gestalt finner man hos medicinmän och shamaner i många
så kallade primitiva kulturer. Vissa shamaner bär kvinnodräkt för att
på så sätt uttrycka sin inre kvinnliga sida som gör dem skickade att stå
i förbindelse med ”andarnas rike” eller det vi kallar för det omedvetna
(von Franz 1978; Kalweit 1988).
Animabegreppet eller ”kvinnan därinne” (von Franz 1978) har likheter
med Virginia Princes (1967, 1976, 1986) begrepp ”flickan inom”
som ju har blivit ett centralt begrepp vid analysen av transvestism (se
kapitel 3). FPE-Sverige, föreningen för transvestiter, diskuterar begreppen
anima/animus som relevanta teoretiska begrepp vid analysen av transvestism
(se FPE 1986). Om vi utgår från Jungs animabegrepp kan vi
med referens till Claes Janssen (1975) ställa frågan: ”Betyder det att jag
omedvetet skulle fantisera om att vara kvinna?”. Janssen menar att det
är endast när vi betraktar existensen ur det kollektiva omedvetnas arketypiska
perspektiv som detta perspektiv i Jungs mening är en kvinnas.
Ett alternativt svar kan vara att transvestiter av olika skäl har utvecklat
en särskild sensibilitet för det omedvetna jaget och för sin anima.
Anthony Storr (1965) menar att lusten att vara det motsatta könet
i viss mån finns hos alla människor och att många stora författare
utmärkt sig för att ha en ovanlig förmåga att identifiera sig med båda
könen.
Virginia Prince (1967) framhåller att män i vår kultur ofta förnekar
sin inre femininitet trots att den i varierande grad finns hos alla män.
Prince menar att de män som blivit medvetna om sin inneboende femininitet
via crossdressing eller på annat sätt ofta är mer integrerade som
människor eftersom de inte längre är i konflikt med sin kvinnliga sida.
Janssen (1975) framhåller att ”den som är omedveten om anima
projicerar henne alltid”. Han menar att när anima är omedveten är hon
alltid projicerad på någon kvinna i verkligheten eftersom allt omedvetet
är projicerat. En intressant fråga är vad som bidrar till transvestitens
utveckling av att bli mer medveten om ”kvinnan inom sig” och behovet
av att gestalta henne i handling?
det mångdimensionella medvetandet • 167