Vem får man vara i vårt samhälle? - Statens folkhälsoinstitut

– Ja, helt klart. Det är ett övergripande tillstånd för när jag är i det
tillståndet är det just då oväsentligt om jag är det ena eller andra.
– Det verkar alltså finnas någonting i ditt medvetande som är bortom
manligt och kvinnligt?
– Ja, definitivt!
– Någonting som befinner sig på en högre nivå?
– Ja, det vi talade om, den här självupplevelsen eller det här jaget …
jag-är bara.
– Ja …
– Ja, bara jag-är. För det ligger i sakens natur. Då är det oväsentligt
att tillägga någon speciell karaktär – jag är man, jag är kvinna. Det
är oväsentligt. Jag bara är. Och då är du på något sätt i ett nolläge
där du bara är i din grundform.
– Ja, du har sagt att du kan ägna dig åt självobservation där du kan
tänka på ditt manliga jag respektive ditt kvinnliga jag från den här
övergripande positionen, känns det riktigt?
– Ja! Och jag tänker väldigt ofta i de tankegångarna också.
– Det gör du …?
– Ja, dagligen kan jag fantisera. Jag kan alltså tänka mig hur jag
skulle göra just i dag (inför mig själv) om jag vore kvinna. Jag kan
sitta (exempelvis på arbetet) och tänka på hur jag skulle klä mig i
dag, vad jag skulle göra i dag (om jag vore kvinna). Jag kan till och
med suggerera mig så jag kan uppleva vad jag skulle uppleva. Jag
kan alltså fantisera om vad jag skulle uppleva som kvinna i dag och
hur trevligt det vore, fast jag kanske i dag inte kan för jag har ett
sammanträde hela dagen.
– Okej! Man skulle kunna invända här att … det i själva verket inte
alls finns någon neutral zon och att vi hamnar snett i beskrivningen.
Vad skulle du säga då?
290 • exempel på identitetsupplevelser och...