Vem får man vara i vårt samhälle? - Statens folkhälsoinstitut

– Ja, jag upplever den … att den måste vara mindre ansträngande
och ger mer rum för angenäma upplevelser, njutning och annat …
Att det kan vara jobbigt att vara man även om man inser att det
är nödvändigt … så innerst inne skulle man ju helst vilja slippa att
verka och uppträda som man med de här gängse, konventionella,
om vi ska säga så, egenskaperna …
– Vad är det som är så jobbigt med mansrollen tycker du?
– Ja, att det alltid ska fattas beslut och helst rätt beslut. Ansvarsfrågor,
och att man måste vara på alerten stup i kvarten, ja, för att
fungera och ha någorlunda framgång i livet.
– Är det för kravfullt menar du eller?
– Ja, för kravfullt.
– Den kvinnliga rollen då? Hur …?
– Ja, den är mera i enlighet med livet, det organiska livet på något
sätt. Jag tänker mig det som mera angenämt i längden.
– Vad är det som gör den rollen så angenäm?
– Ja, att det är känslor, ett större växelspel mellan beslut, arbete,
prestationer, känslor. Både att ta emot känslor och att uttrycka dem
… Mera levande, mera omväxlande, och de krav som ställs utifrån
tycker jag inte man kan behöva uppleva så konsekvent och ständigt
som mannen får göra.
– Så du vill hellre leva i den kvinnliga rollen? Eller …?
– Ja, det är behagligare helt enkelt … mera avslappnat …
– Har de här sakerna du nämner någon betydelse när det gäller din
dragning till att vilja klä dig som kvinna?
– Ja, det tror jag nog att man kan säga. Det liksom stimulerar den
inneboende transvestismen.
– Vad är det mest positiva med den kvinnliga könsrollen, som du ser det?
den manliga och kvinnliga rollen vid transvetism • 337