Vem får man vara i vårt samhälle? - Statens folkhälsoinstitut

Författarnas förord
Den här kunskapsöversikten har tillkommit som ett resultat av en förfrågan
från Statens folkhälsoinstitut att författa en översikt om transpersoner
med fokus på gruppens psykosociala hälsosituation. Rapporten
är tänkt att ingå som en del i ett mer övergripande kunskaps arbete om
psykisk hälsa och ohälsa inom hbt-grupperna (homosexuella, bi sexuella
och transpersoner) i Sverige.
Kunskapande studier om transpersoner är en utmaning i många
avseenden. För det första är transpersonsfenomenet ett tabuämne i en
stor del av den västerländska kulturen och kunskapsutvecklingen är,
åtminstone inom forskarsamhället, kanske just som en följd av detta
ganska ofullständig. För det andra uppvisar de studier som gjorts inom
området ofta metodologiska brister. Man baserar vanligen studier på
relativt små urval och bortfallet är ofta stort.
Studier från olika forskare som måste anses vara några av de världsledande
namnen inom området, exempelvis Richard F. Docter, Vern
och Bonnie Bullough, Richard Ekins, John Talamini, Peggy Rudd och
Virginia Prince, har det gemensamt att de å ena sidan ger mycket intressanta
teoretiska perspektiv på transpersonsfenomen och redovisar viktiga
data. Å andra sidan är bortfallet i deras arbeten vanligen betydande
och svarsprocenten är ofta låg. Det kan ha flera orsaker, till exempel att
det rent allmänt är svårt att finna intervjupersoner inom olika transpersonsgrupper,
men också att tabustämpeln gör det besvärligt att få hög
svarsfrekvens och att de urval som beskrivs i huvudsak kommer från
transpersoner som är medlemmar i olika föreningar för crossdressers.
Resultat från transpersoner som inte är medlemmar i transföreningar
eller kopplade till dessa lyser nästan helt med sin frånvaro – bortsett
från transpersoner som beskrivits inom ramen för kliniska urval – och
något annat kan man heller inte begära. Det är dock svårt att veta
om de resultat som skildrar transpersoner som tillhör crossdressingföreningar
eller som beskrivits i kliniska urval är representativa för den
vanliga transpersonen – om det nu finns någon sådan.
Det är lätt att kritisera studier om transpersoner för bristande
vetenskaplig stringens på grund av bortfall, frånvaro av jämförelsedata
med den så kallade normalpopulationen, små urval etc. Vi anser
att den typen av kritik är orättvis och kanske till och med kan tolkas
som ytterligare ett led i ett slags diskrimineringsprocess och att
författarnas förord • 13