Vem får man vara i vårt samhälle? - Statens folkhälsoinstitut

Per Arne Håkansson (1987) diskuterar utifrån kvalitativa intervjudata
den psykiska belastning det innebär för en homosexuell att dölja
sin könsidentitet på en arbetsplats med heterosexistiska normer. Det
finns alltid en risk att de avslöjas och drabbas av social uteslutning.
De verkliga reaktionerna då någon går ut öppet om sin homosexualitet
präglas dock i allmänhet mer av förståelse än social uteslutning.
Finländska data i en studie av Kati Mustola och Anna Vanhala (2004)
antyder att hbt-personer upplever en mindre grad av psykisk påfrestning
på arbetsplatsen om det finns andra hbt-personer där än om de
är helt ensamma. En förklaring kan vara att samtalen om vardagen på
arbetsplatsen blir mindre heteronormativa om det finns fler hbt-person
på arbetsplatsen. Om heterosexuella samtalar om sina sammanboende
uppfattas det som personliga samtal, men om homosexuella skulle göra
motsvarande kan det tolkas som tal om sexualitet – inte som personligt
samtal. Det kan förklara att det är så sällan som samtal om homosexuella
parförhållanden diskuteras på ett vardagligt sätt. Speciellt vanlig är
den här typen av heteronormativitet på arbetsplatser där hbt-personerna
inte gått ut öppet med sina identiteter (a.a.).
Man kan göra en skillnad mellan mobbning – inklusive trakasserier
som att tala bakom ryggen – och diskriminering i snävare betydelse, såsom
ett uteblivet avancemang på grund av att individen har en hbt-identitet.
Mobbning och trakasserier i arbetslivet
Håkansson (1984) ger några exempel på trakasserier som homosexuella
utsatts för på sina arbetsplatser. I en finländsk studie av hbt-grupperna
ställdes en fråga om det förekom trakasserier i arbetslivet. Ungefär
en tredjedel av de tillfrågade uppgav att så inte var fallet (Mustola &
Vanhala 2004). På en mer specifik fråga om erfarenheter av trakasserier
på grund av den egna hbt-identiteten, uppgav en hög andel (63
procent) att de aldrig varit utsatta för sådana trakasserier. En ungefär
lika hög andel kunde här noteras för dem som var öppna om sin orientering
respektive de som dolde sin orientering på arbetsplatsen. Inga
könsmässiga skillnader kunde noteras (a.a.).
Den finländska undersökningen analyserade också i vilken mån som
transpersoner ansåg att det förekom trakasserier i arbetslivet. Trettiosju
procent ansåg att det inte förekom trakasserier, medan resten någon
gång hade uppmärksammat förekomsten av trakasserier (baserat på
102 personer). Cirka en tredjedel hade själva varit utsatta för trakasserier
(Mustola 2004).
omgivningens reaktioner inför hbt-personer • 273