Vem får man vara i vårt samhälle? - Statens folkhälsoinstitut

Brierley (1979) menar att transvestism varken är en psykiatrisk sjukdom
eller en sexuell perversion. Han anser i stället att beteendet har sin
grund i önskan att uppnå välbehag genom att pendla mellan rollen som
man respektive kvinna. I likhet med många andra menar han att transvestism
börjar med fetischistiska upplevelser och att detta utgör den
första fasen i en långvarig process. En andra fas innehåller periodiska
upplevelser av ”the gender identity of a woman”. Enligt Brierley är det
nödvändigt för transvestiten att periodvis utveckla en kvinnlig rollidentitet
för att därigenom komma över obehagliga upplevelser associerade
med den manliga könsrollen. Crossdressing är enligt Brierley ett sätt att
undkomma de krav som ligger i mansrollen. Transvestism uppfattas
primärt som ”socialt och interpersonellt”, snarare än primärt biologiskt
eller sexuellt.
Ovesey och Person (1976) analyserade i sin undersökning transvestism
som en jagproblematik genom kliniska intervjuer med 22 manliga
transvestiter. Docter (1988) antar att gruppen marginal transvestites
är överrepresenterade i Ovesey och Persons urval eftersom många av
deras klienter hade remitterats från andra
kliniker. Ovesey och Person granskade
bland annat fantasi och drömmaterial, det ”Wise och Meyer (1980) visar i en litteratur-
sociala genomförandet av crossdressing, översikt att de flesta transvestiter är hetero-
olika sätt att relatera till sin fru, att passera sexuella män som är gifta och har barn.
offentligt som kvinna samt relationer till
kvinnor. Deras analys av transvestism är förankrad i jagteori. De ser på
detta fenomen som att det ger uttryck för två olika personligheter – en
manlig och en kvinnlig. Den kvinnliga personligheten kan, menar de,
uppfattas som att befinna sig i en kamp med den manliga personligheten
och att försöka tränga den åt sidan.
Wise och Meyer (1980) visar i en litteraturöversikt att de flesta transvestiter
är heterosexuella män som är gifta och har barn. Orsaken till
transvestism är enligt deras mening okänd. Många transvestiter noterar
att den sexuella lustkänslan i samband med crossdressing minskar med
åren men att de ändå fortsätter att periodvis klä sig i motsatta könets
kläder. Ett mindre antal transvestiter utvecklas i riktning mot transsexualism
och söker könsbytesoperation.
transvetism och transsexualism i litteraturen • 141