Vem får man vara i vårt samhälle? - Statens folkhälsoinstitut

attityder gentemot hbt-identiteter. Det kan ses som en ambivalens där
valet av tankar och attityder beror på situationen (Bäckman 2003),
vilket innebär att resultatet av mätningar av homofobiska tankar och
attityder beror på var och hur mätningarna utförs. I personliga intervjuer
tycks eleverna ha en mer tolerant inställning än i diskussioner
med grupper av elever (Bäckman 2003).
Vi menar att hbt-frågor i betydligt större utsträckning än i dag kan
tas upp i skolornas sex- och samlevnadsundervisning. Det gäller framför
allt undervisningen i samhällslära och i svenska. Här finns goda
erfarenheter från gymnasiet (Bäckman 2003; Giota et al. 2004). De
erfarenheterna kan också utvecklas och anpassas till undervisningen på
högstadiet.
På sikt bör ett särskilt ämne, livskunskap och genus, utvecklas mer
systematiskt än vad som hittills skett. I det ämnet kan ingå frågor om
grupper, mobbning, självförtroende, självbilder, social kompetens,
alkohol, droger, sexualitet och kunskaper om olika könsidentiteter. På
ett mer teoretiskt plan bör kunskap förmedlas om hur den personliga
identiteten och gruppidentiteter byggs upp och förändras.
I så stor utsträckning som möjligt bör undervisningen baseras på
en interaktiv undervisningsstrategi (eller i termer av problembaserad
inlärning, PBL). Sådana strategier utgår från de studerandes egna ställningstaganden.
Interaktiva undervisningsstrategier har exempelvis visat
sig ge betydligt större påverkanseffekter än traditionell lektionsundervisning
när det gäller program för att påverka ungdomars alkohol- och
drogbruk (Lilja & Larsson 2003).
Undervisningsmaterial om könsidentiteter bör utvecklas för grundskolans
årskurs 7–9 respektive gymnasiet. En viktig del av undervisningen
bör vara att diskutera och analysera relationerna mellan personer
med olika identiteter. Utbildningsprogram bör också tas fram med
syfte att öka kunskaperna hos lärare och skolans hälsovårdspersonal
om ungdomar med en hbt-identitet. De yrkesgrupper som i dag kommer
i kontakt med ungdomarna tycks inte alltid kunna vägleda ungdomarna
på bästa möjliga sätt (exempelvis Innala 1995).
426 • förslag till insatser inom olika områden