Fånge hos Stalin och Hitler - Marxistarkiv

9
de senaste dagarnas häktningar? Nu har turen kommit till Röda armén. Tuchaschewski, Jakir,
Blücher, Gamarnik, hela uppsättningen av gamla officerare från revolutionens och borgarkrigets
tid. Skall man kanske också föra en offentlig process mot dem? – Det är ändå
märkvärdigt, att ingen faller ur rollen under processen och skriker ut i salen: Allt är ju
förfalskat! Dessa protokoll är lögnaktiga från första ordet till det sista!” – Det blev mörkt,
man stängde parken. Vi promenerade genom gatorna. ”Finns det ingen möjlighet att komma
undan? Måste vi låta slakta oss som kaniner? – Hur kunde vi i åratal utan en invändning låta
allt detta passera? – Det som kom från Moskva förhärligades, alla tvivel undertrycktes, ty vi
ville ju tro. Nu måste vi betala för vår okritiska lättrogenhet.” – Det var vårt sista sammanträffande.
Vid nästa avtalade möte väntade jag förgäves i två timmar. K. F. häktades på vägen
till järnvägsstationen. Han tänkte fara till Krim och fly över Svarta havet.
*
Utlänningar i Ryssland erhöll, när det var fråga om politiska emigranter eller medarbetare i
Komintern, som legitimationshandling ett ”Vid na schitjelstwo” (uppehållstillstånd) . Det
nationella passet – såvida man över, huvud taget ägde något sådant – hade man för det mesta
inte hand om själv. Mitt tyska pass behölls av Komintern. Kort tid efter min mans häktning
hade mitt ”Vid na schitjelstwo” löpt ut och måste förlängas av Komintern. Jag vände mig per
telefon till vederbörande avdelning i Komintern och erhöll upplysningen, att jag hädanefter
skulle vända mig till ”Otdjel Vis i Registrazii” (registrerings- och passbyrån för utlänningar)
och att jag inte hade något mera med Komintern att göra.
Mitt arbete för de ”Utländska arbetarnas förlag” hade redan upphört. För att få nytt arbete
måste man emellertid visa fram någon giltig legitimation. Därför gick jag till ”Otdjel Vis i
Registrazii” och ställde mig i en av de oändliga köerna. I luckan gav man mig den upplysningen,
att man skulle förlänga mitt pass för utlänningar först när jag hade tagit med mig mitt
tyska pass. Jag försökte förklara min situation, men fick det kategoriska svaret: Tag med ert
nationella pass! Till dess erhöll jag ett uppehållstillstånd på fem dagar, och med detta
rosafärgade lilla papper var det omöjligt att få något arbete. Komintern vägrade att ge någon
som helst upplysning om, var mitt tyska pass befann sig, och visade sig ovillig att lämna
”Otdjel Vis i Registrazii” något meddelande därom. Samma erfarenhet gjorde nästan alla
kvarlämnade, och vi var därför tvungna att var femte dag anmäla oss hos polisen och hade
ingen möjlighet att få något arbete. Vad skulle vi göra? Något understöd fick man inte. Bland
de kvarlämnade befann sig många kvinnor och barn. Många beslöt i sin förtvivlan och
rådlöshet att gå till Nationalsocialistiska legationen i Moskva och där begära skydd. Då kunde
det hända att de blev häktade på gatan av NKVD, när de lämnade legationen. En hel del
familjemedlemmar till de fängslade österrikiska ”Schutzbündler” hade beslutat sig för att taga
detta steg. Nazisterna gav dem bostad i ett till konsulatet hörande hus, och under skydd av en
tjänsteman vid Tyska legationen kördes de i bil till ”Otdjel Vis i Registrazii” för att ordna sin
utresa ur Sovjetryssland tillbaka till Österrike. – Då hörde vi talas om de första utvisningarna
av kvarlämnade till Hitlertyskland.
För att kunna leva var vi tvungna att sälja allt vi ägde. Först värdeföremålen, så grammofon,
kamera eller radio, sedan böckerna och till sist kläderna. Där stod vi alltså med våra saker på
det öppna torget, och eftersom vi inte behärskade ryska språket, skörtade man upp oss efter
alla konstens regler.
*
Ännu en vän fanns, som inte hade lämnat mig i sticket. Det var den ungerske kamrat H. J.,
som jag då under de första dagarna efter Heinz’ häktning träffade på kafé Sport. Han var gift
med en ryska. De inbjöd mig till ett besök. Trots de största betänkligheter och först efter att ha
vidtagit alla försiktighetsmått gick jag till dem. De hade ett rum i en av de typiska ryska