Fånge hos Stalin och Hitler - Marxistarkiv

132
XIX. Bibelforskarna
NU BÖRJAR SKILDRINGEN av min tid som blockäldste. Men först måste jag säga några
ord om Käthe Knoll, min företräderska i bibelforskarblocket, liksom om hur det kom sig, att
man utvalde mig, den fullständigt odugliga rumsäldsten, till hennes efterträderska.
Käthe Knoll var tysk politisk fånge med fångnummer 88, om jag minns rätt. Hon hade inte
tillhört något parti och talade aldrig om orsaken till att Gestapo häktat henne. Men flera år
senare upptäckte jag i hennes lägerkort: ”Två gånger straffad för stöld.” – 1940 var hon redan
bekant i hela lägret. Hon ansåg sig vara den bästa blockäldsten och då denna hennes åsikt
delades av lägerkommendant Kögel, hade han överlämnat ”inspektionsblocket” åt henne. –
Redan 1940 hade Käthe Knoll en medfånges död på sitt samvete. Det var den tyska politiska
fången Sabo, som genom hennes anmälan kommit till straffblocket och efter kort tid dött där.
Käthe Knoll uppfyllde inte blott alla lägerbestämmelser, nej, hon överträffade SS, när det
gällde elaka påhitt, hon var varje SS-blockledarinnas onda ande. Därför lyckades hon också
genom nya, raffinerat uttänkta trakasserier hålla bibelforskarna i ständig ångest och bävan och
till och med skriva rapporter på dessa disciplinerade mönsterfångar.
Övervakterskan Langefeld hade särskilda sympatier för bibelforskarna. Dessa sympatier
gällde, vilket jag senare fick klart för mig, såväl deras ståndaktiga sinnelag som deras
religiösa övertygelse. – Genom bibelforskerskan Marianne Korn, som arbetade hos henne,
fick hon veta, vilket helvete block 3 var. Men en av lägerkommendanten tillsatt, idealisk
blockäldste var inte så lätt att undanskaffa. Därför ”ertappade” övervakterskan Käthe Knoll
vid ”överskridandet av sina befogenheter” som blockäldste, gjorde en anmälan, varigenom
hon kom i bunkern, och uppnådde det eftersträvade målet, att blockäldstebefattningen i block
3 blev ledig. Sedan återstod problemet att välja en efterträderska, som passade såväl
Langefeld som Marianne Korn. Hon var ännu inte funnen, när vakterskan Drechsel lågande av
harm fordrade, att rumsäldsten i A-sidan i block 2 omedelbart avlägsnades, denna ”hopplösa
idiot”, som hade vågat påstå, att man inte kunde göra en fånge ansvarig för stöld. – Langefeld
tog genast tillfället i akt. Just en sådan omöjlig människa var det rätta för bibelforskarna.
Med mycket blandade känslor beträdde jag vid middagstiden inspektionsblock 3, som låg på
högra sidan om lägergatan mitt emot block I, de ”gamla” politiska fångarnas. – Djup stillhet
rådde. Det luktade skurpulver, desinfektionsmedel och kålsoppa. 270 kvinnor åt middag, och
man hörde knappt ett ord. Jag kände mig så obehaglig till mods, att jag blott tveksamt
öppnade dörren på A-sidan. Genast reste sig en stor blond kvinna upp och uppmanade mig att
ta plats, tog aluminiumfatet ur handen på mig och fyllde det till randen med vitkål. Jag visste
inte riktigt, om de väntade att jag skulle hålla ett tal till dem, att döma av den rådande stillheten
eller om jag skulle förklara vem jag var för dem. Skulle jag säga, att de skulle börja
prata och röra sig och skrika som jag hittills varit van vid. Annars skulle jag inte kunna känna
mig normal. Men jag sade ingenting utan satte mig framför tallriken.
Ödmjuka, leende ansikten, vart jag än vände blicken, ingen bar schalett, enligt föreskrifterna
för blocket, alla hade håret åtstramat och bundet i en fast hårknut baktill. Alla satt som
uppradade på ett snöre. De flesta tycktes vara bondkvinnor med brunbrända, magra och av
vind och sol vittrade ansikten. – Under varje fat låg på den glänsande bordsskivan ett runt
pappersunderlägg, ty annars – jag fick veta det senare – skulle det blanka bordet ha fått en
”rand”. Golvet i korridoren och mellan borden var belagt med stora ark omslagspapper, för att
de som kom från arbetet inte skulle smutsa ned golvet. Mot väggen vid blockdörren hade flera
skoborstar stått lutade, ty ingen fånge fick gå in i baracken utan att dessförinnan ha borstat
smutsen av skorna eller trätofflorna. En kvinna kom fram till mig och frågade: ”Blockäldste,
får jag gå in i sovsalen, jag glömde något i min säng?” Och jag lade märke till att hon, innan
hon steg in, drog av sig trätofflorna och gick i strumpsockorna in i sovsalen.