Fånge hos Stalin och Hitler - Marxistarkiv

157
Just vid denna tidpunkt mognade gurkor och tomater i växthuset. Att vi stal föll av sig självt.
Men svårare var att transportera tjuvgodset till lägret. Varje dag fann vi på nya gömställen, i
en spann under den trädgårdsjord, som en vakterska antogs ha beställt, i den hopknutna ärmen
på lägerklänningen och i bysthållaren. Vi ville skänka Milena gladiolus. Men hur skulle det gå
till? Den magra Lotte stoppade de långa stänglarna i urringningen innanför klänningen och
drog hårt åt skärpet för att de inte skulle falla ut under kjolen. Sedan gick hon styv som en
docka från trädgården till lägret.
Detta sköna liv bland blommor, tomater och gurkor varade tyvärr endast en kort tid. En dag
steg övervakterskan Zimmer in i växthuset med orden: ”Arbetar Buber här?” Hjärtat flög upp
i halsgropen på mig, ty som äkta fånge överträdde jag väl varje timma i koncentrationslägret
lägerföreskrifterna. ”Kom med till övervakterskan Mandel!” Vad kunde ha hänt, då man till
och med måste hämta mig från arbetet?
”Ni talar ryska?” frågade övervakterskan Mandel. ”Ja.” – ”Kan ni skriva på skrivmaskin och
stenografera?” – ”Ja.” – ”Från och med i morgon följer ni med siemenskolonnen. Ni ska bli
tolk och sekreterare hos herr Grade, ledaren för siemensbarackerna. – Det är redan anmält hos
arbetsinsatsen.”
Mycket ledsen gick jag först som hastigast in till Milena på sjukavdelningen. När jag vid en
så ovanlig tidpunkt kom in i expeditionsrummet, trodde hon, att någon olycka hänt mig och
drog en suck av lättnad, när hon fått veta sammanhanget. – Hur lycklig var jag inte då i lägret!
Vid varje händelse, varje förändring och varje fara visste jag, att det fanns en människa som
jag kunde vända mig till och som deltog i allt som rörde mig som om det gällt henne själv.
Firman Siemens’ arbetsbaracker byggdes av manliga fångar och den första hade tagits i bruk
för endast några veckor sedan. Ännu arbetade inte stort mer än femtio kvinnor där med att
linda spolar och montera reläer. – Innan en fånge antogs som arbeterska, måste hon gå igenom
ett lämplighets- och intelligensprov. Hon måste kunna böja en tråd på visst sätt och trycka
ihop ett stycke papper efter ett föreskrivet schema. Dessutom undersöktes hennes synförmåga.
– Ingenjör Grade, som under femton år tjänat sig upp till en förtroendepost hos firman
Siemens och Halske, valde bland det honom tillskickade slavmaterialet omsorgsfullt ut de
mest användbara. Han vände sig ständigt till skyddshäktesföreståndare Bräuning och bad:
”Skicka mig mera fångar av lägerintelligentian.”
Arbetet var organiserat på samma sätt som i Siemens’ fabriker med fria arbetare. De
spollindande och relämonterande fångarna leddes och kontrollerades av civila kvinnliga
förmän. Som deras chef fungerade gamla verkmästare från Siemens’ fabriker, och chef för
denna Ravensbrück-filial var ingenjör Grade. Dessutom styrde och ställde i en sådan
arbetsbarack en SS-vakterska som ”KZ”-myndighetens representant.
För varje fånge utskrevs ett diagramkort på vilket stod namn, förnamn, födelsedatum och
yrke. På detta var också resultatet av provet antecknat och det slags arbete, som vederbörande
bäst lämpade sig för. Varje fånge hade ett avlöningskort, på vilket såväl det utförda arbetet
som den intjänta lönen noterades. Timlönen var densamma som för en fri siemensarbetare. I
slutet av varje vecka räknades lönen och antalet arbetstimmar ut, så att man kunde se vad
varje arbeterska i genomsnitt förtjänat i timmen under veckans lopp. Lönen erhöll naturligtvis
aldrig fångarna själva utan avfördes av firman Siemens till koncentrationslägrets konto. –
Med hjälp av detta system kunde man genast fastställa, när en fånge inte uppnådde sitt
pensum, som utgjorde ungefär 40 pfennig i timmen. Inträffade flera sådana fall av ”lättja”,
fick fången först en straffpredikan av mästaren, hjälpte inte det, hämtades SS-vakterskan, som
utdelade örfilar och skrev rapport, varpå fången hamnade i bunkern eller i straffblocket. –
Också övertidsarbete införde den snygga firman Siemens som straff. Därvid måste de utmärglade
kvinnorna efter tio eller elva timmars arbetsdag arbeta över i ända till fem timmar. – Men