Fånge hos Stalin och Hitler - Marxistarkiv

76
hennes hår och tag bort lössen med en kam!” befallde läkaren. Ett ovanligt hänsynstagande i
ett koncentrationsläger.
Om detta sjukhus skall jag berätta utförligare. Det var större och högre än fångbarackerna i
Burma. Förste fångläkaren hade trots starkt motstånd genomdrivit, att sjukhuset reparerats en
vår, och att väggar och tak rappats och vitmenats. Det var ett stordåd, ty i de övriga
barackerna var väggarna av oputsade tegelstenar och taken utgjordes av ett med lera bestruket
rislager, i brist på trä till riktiga takstolar. De var därför sannskyldiga paradis för löss. När
man reparerade sjukhuset och klädde rummen med rappning, höjdes många varnande röster
även bland fångarna. Klimatet i Kasakstan tillät inte sådana finesser. Blott två månader varade
också glädjen. Ett ovanligt häftigt åskregn föll, regnvattnet rann inte hastigt nog av det flata
lertaket. Det uppmjukades av vätan och rappningen föll i stora klumpar ned på de sjuka. Man
fick lov att skyndsamt bära ut sängarna ur baracken för att inte de sjuka skulle begravas under
det instörtande taket.
Under den tid jag låg där fanns det flera rum med brzelos-sjuka. Dessa människors utseende
liknade på pricken utseendet på de fångar som man ser på foton från tyska koncentrationsläger.
När jag för första gången på två veckor stapplade längs korridorväggen, satt där på en
stol en avmagrad man och läste Pravda. Det var den första tidning jag sett i Burma. Jag bad
honom låna mig den, och han såg förvånad på mig, antagligen för den tyska accentens skull,
och frågade: ”Är ni tyskan i det rummet?” – ”Ja, varför frågar ni det?” – ”Är ni verkligen
redan på benen igen? Jag kunde aldrig tro, att ni någonsin skulle komma upp igen!” Han
talade om för mig, att han var läkare och som vikarie för en vecka sedan gjort ronden och att
han också varit inne i mitt rum. Han var svårt brzelos-sjuk och hade vistats på sjukhuset i
månader.
Sjukhuset var mycket överbelagt, överallt i korridoren stod sängar, men varje sjuk hade en
egen säng. Utom lakan fick man till och med en skjorta och ett par byxor. De var visserligen
tvättade men det var redan löss i dem. – Utom brzelos-sjuka fanns det förvånande många
syfilitiker där. Jag erinrar mig en 25-årig kvinna med paralysi.
I Burma var könssjukdomar mycket utbredda, ehuru man isolerade de s. k. obotliga fallen i
särskilda sektioner för könssjuka. På dörren till ambulatoriet var ett plakat uppslaget: Måndagar:
insprutning; tisdagar: ingnidning osv. Det bar överskriften: ”Veckoordning för luessjuka.”
Under middagstiden, när det var behandling, stod de könssjuka i långa köer och
väntade.
- - -
Tasso Salpeter besökte mig på sjukhuset. Det var naturligtvis strängt förbjudet, men det
avskräckte henne inte. Hon hade med sig de senaste nyheterna från det fria lägret, bl. a. att
Gregorij Ilitsch från reparationsverkstadens kontor hade brutit sitt ben, när de manliga
fångarna på kontoret blivit kommenderade att rädda en drunknande fårhjord. Därmed förhöll
det sig på följande sätt: Hjorden skulle dricka i en i en sänka befintlig göl, som brukade
användas av fåren som vattningsställe. På ena sidan var emellertid gölen sumpig. Mot vanan
gick ledarebaggen till detta förrädiska ställe och efter honom följde tre hundra får, unga och
gamla. Hela fårhjorden sjönk till huvudet i dyn. På lastbilar fördes räddningsmanskapet till
platsen. Männen måste ut i dyn och kämpa med de motspänstiga fåren. De försökte rycka dem
ur gyttjan och få dem upp på fast mark igen. Många av räddarna kom därigenom själva i
livsfara. Gregorij Ilitsch bröt benet. Till hur många års ytterligare koncentrationsläger dömdes
de stackars herdarna för de vid detta tillfälle omkomna fåren?
Sedan talade Tasso om kriget i Europa. ”Vad tänker du om rysk-tyska vänskapspakten?”
frågade jag. ”Den är väl ingenting att förvåna sig över. Stalin håller Hitlers rygg fri, och