Fånge hos Stalin och Hitler - Marxistarkiv

154
Kommendanturen sortera och upplagra de av SS stulna livsmedelspaketen. Huvudsakligen
rörde det sig därvid om Internationella Röda korsets sändningar. – Men samtidigt inspärrade
man fångar för stöld i bunkern och straffblocket och pryglade dem.
*
Sommaren 1942 satte en kolonn manliga fångar under SS-bevakning upp ett staket alldeles
bakom vår blockdörr, och på andra sidan detta grävde de upp jorden för att lägga ner nya
dräneringsrör. Fönsterluckorna på vår högra barackvägg stängdes till och spikades igen.
Försök att komma i förbindelse med de manliga fångarna skulle bestraffas med stränga
lägerstraff. – Under lägerkommendant Kögel hade aldrig en manlig fånge tillåtits beträda
kvinnolägrets område. När tillfälligtvis utanför ”KZ” en kvinnokolonn, som gick till sitt
arbete, mötte en manskolonn, måste fångarna i den ena av de bägge kolonnerna stå med
bortvända ansikten, tills den andra marscherat förbi. – Med lägrets forcerade tillväxt under
Suhren släppte man mer och mer efter på dessa försiktighetsåtgärder.
Hela dagen hörde vi nu från våra stängda fönster manskolonnens anvisningsfånge gräla och
kommendera. Alla kvinnor greps av smärtsamt medlidande. Vad som inte längre rörde deras
hjärtan, när det gällde deras kvinnliga medfångar, kom dem att darra av harm, när det hände
männen. De hängde vid fönsterluckorna för att genom springorna få en titt på de stackars
manliga fångarna. Och de såg verkligen rysliga ut! Zebrakläderna hängde på deras avmagrade
kroppar som på klädhängare. Välnärd var blott anvisningsfången, en förbrytare. Han hade en
käpp i handen, och när en fånge inte arbetade fort nog, kastade han käppen med all sin kraft
mot den olycklige fångens ben. – Männen hade väl arbetat där i två dagar, när vi kom i
kontakt med dem. De stod och grävde tätt invid barackväggen, och vi viskade genom
springorna i fönsterluckorna. Bibelforskarna ville veta, hur många bibelforskare som befann
sig i det manliga ”KZ” i Ravensbrück, och den tjeckiska rumsäldsten frågade efter sina
landsmän. Männen gav de önskade upplysningarna men bad i samma andedrag om bröd.
Under det provisoriskt uppresta staketet hade sanden glidit undan, och en bred springa hade
uppstått. Där lade vi bröd och några buntar morötter, som det just då fanns att köpa i kantinen.
Men inte nog med detta – vi stal margarin från köket för att kunna ge lite åt männen. Men kort
efteråt förråddes vi av en man i kolonnen. Jag kallades ”fram”. Övervakterskan Mandel
förhörde mig. Jag visste inte om någonting. Då man samtidigt bortom vår barack, där ett
andra staket satts upp, likaledes lagt ut mat till männen, var det svårt att få tag på de skyldiga.
Med några skymford skickade mig Mandel tillbaka till blocket. Men inte långt efteråt blev jag
ånyo kallad till övervakterskan, och hon befallde mig: ”Gå genast till block 9, ni är hädanefter
blockäldste där.” Block 9 var de judiska fångarnas barack. Från block 9 utgick ständigt
transporterna till gaskamrarna. – ”Fru vakterska Mandel, skulle ni inte vilja skicka mig till
utomhusarbete?”
– ”Vad för något, vägrar ni att utföra arbete?” skrek hon. ”Nej, jag anhåller att bli placerad i
utomhusarbete och inte längre behöva tjänstgöra som blockäldste.” – Då en sådan önskan
sällan framställdes, tvekade hon något och gav sedan sitt bifall. Nästan två år hade jag vistats
tillsammans med bibelforskarna och avskedet var inte lätt.
XX. Kontorsanställd hos Siemens
SOM GAMMAL POLITISK FÅNGE kom jag till block I och bodde för första gången i
samma barack som Milena. – I detta politiska block fanns det inte så få ”primadonnor”, gamla
fångar, som var stolta över sin roll som kämpar och martyrer, och som inte saknade självmedvetande.
– Ehuru man bemötte mig med mycket stort misstroende, kunde naturligtvis politiska
samtal inte helt undgås. Nästan alla tyska kommunister klamrade sig av blott alltför begripliga
skäl inte bara fast vid hoppet om rysk seger utan liksom tidigare trodde de på hitlerdiktaturens