Fånge hos Stalin och Hitler - Marxistarkiv

191
långsamt en stor kolonn kvinnor. Intet ont anande stod jag och väntade på detta märkvärdiga
tåg. Kvinnorna skred ut genom porten till det gamla lägret. De höll varandra under armarna
fem och fem. Då röt någonstans en fångpolis: ”Försvinn ifrån lägergatan!” Och jag sprang till
den närmaste baracken, stödde mig mot väggen och stirrade förskräckt och som förhäxad på
detta tåg av dödsdömda. Två vakterskor med läderremmar i händerna slog kvinnorna, för att
de skulle gå fortare, men dessa satte lugnt den ena foten framför den andra. I första ledet hade
alla samma hållning på huvudet: de tycktes se in i himlen med orörliga ansikten, men deras
ögon var fullständigt uttryckslösa. – Jag böjde mig framåt för att kunna iaktta dem bättre, då
en av vakterskorna fick syn på mig: ”Vad gör ni här, ni oförskämda slyna! – Det blir snart er
tur! I morgon ska vi ta ut er!” Och hon hotade mig med läderremmen. Jag gick runt hörnet på
baracken och in genom dörren.
När jag återvände till skrädderiet, stod ”Oberscharführer” Graf på kontoret. Jag sade till
honom: ”Såg ni den där kolonnen? De kvinnorna skulle gasas! – Och vakterskan sa till mig,
att i morgon skulle det bli min tur!” – Graf såg först ut, som om han inte förstod vad det var
fråga om. Men sedan, när jag närmare förklarat saken, blev han uppretad och utbrast: ”De
skulle bara våga gasa mina fångar! – Därvidlag vill jag också ha ett ord med! Från skrädderiet
blir ingen uttagen!” Och han slog igen dörren bakom sig med en smäll.
*
Under det sista året föddes i Ravensbrück-lägret många barn. På sjukavdelningen tjänstgjorde
en duktig barnmorska, och när antalet födslar steg, inrättade man till och med en barack för de
havande och nyfödda. Det fanns dagar, då fem barn såg dagens ljus. En ung tjeckiska, Eliska,
anmälde sig frivilligt till arbete i spädbarnsbaracken. Hon samlade tyg till lindor och små
skjortor, och tanken, att de nyfödda i Ravensbrück nu fick bli vid liv, gladde oss alla. – Men
till koncentrationslägrets nyfödda levererade man ingen mjölk, och de undernärda mödrarna
kunde inte ge dem di. Barnen fick någon slags soppa på närande extrakt ur Röda korspaketen.
– Knappt en av dessa nyfödda fångar levde längre än tre månader. – Där låg de i långa rader
på sammanskjutna britsar med skrumpna ansikten som små åldringar, och Eliska förklarade
efter några veckor, att hon måste komma från denna fasansfulla barack för att inte förlora
förståndet, ty hennes arbete bestod helt och hållet i att se på, hur småbarnen långsamt dog, och
i att bortskaffa de små liken, många dagar ända till sju stycken.
*
På söndagarna gick vi ofta och hälsade på i det gamla lägret. Våra franska vänners barack var
så överfull, att man knappast kunde ta sig fram genom vimlet av kvinnor, och därför klättrade
Lille, Anička och jag genom bortersta fönstret i sovsalen upp till tredje våningen, där Couri
och Danielle hade sin halmmadrass och väntade oss. Vi fem satt sedan hopkrupna under taket
och talade om framtiden eller lät Couri, som egentligen hette Germaine, berätta historier för
oss från de år hon hade tillbringat som etnolog bosatt bland Nordafrikas nomadstammar. –
Couri och Danielle var NN-fångar. Vid denna tid visste vi inte i lägret, vad denna beteckning
betydde och inte heller vilket öde som väntade dessa kvinnor, ty NN-fångar fick varken ta
emot post eller skriva brev eller ta emot några paket. Senare fick vi veta, att med NN
betecknades alla, som häktats genom Gestapos ”Nacht und Nebel”-order, och vi fruktade, att
Gestapo hade för avsikt att likvidera dem. – Couri hade i Ravensbrück sin 70-åriga mor, som
visserligen var friskare och kraftigare än dottern men dock till följd av sin ålder svävade i
ständig dödsfara.
I början av 1943 hette det en dag, att samtliga NN-fångar, alla judinnor med barn och alla
zigenerskor med barn skulle transporteras till Mauthausen! – Vi tvivlade inte ett ögonblick på
att ”Mauthausen” betydde gasning. Couri och Danielle måste räddas. Transporten lämnade
Ravensbrück, men inte blott våra båda vänner utan även ett avsevärt antal andra fångar