Fånge hos Stalin och Hitler - Marxistarkiv
Fånge hos Stalin och Hitler - Marxistarkiv
Fånge hos Stalin och Hitler - Marxistarkiv
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
2<br />
Från juni 1935 till 1937 bodde vi i Moskva <strong>och</strong> arbetade som översättare. I två års tid levde vi<br />
politiskt brännmärktas liv <strong>och</strong> var egentligen redan fångar. Varje steg vi tog bevakades, varje<br />
ord avlyssnades. – I april 1937 häktades min man av NKVD (ryska statspolisen). I juni 1938<br />
kom turen till mig. Ett grymt öde gjorde att jag icke endast fick känna på vad koncentrationsläger<br />
i Sibirien betyder. Efter två år, våren 1940, utlämnade mig NKVD under tysk-ryska<br />
vänskapspakten till Gestapo som inspärrade mig i ytterligare fem år i det tyska koncentrationslägret<br />
Ravensbrück. Därigenom fick jag lära känna två diktaturer i deras hemskaste<br />
yttringar.<br />
Denna bok berättar om mina upplevelser i Ryssland, om häktningen, det sibiriska koncentrationslägret<br />
<strong>och</strong> utlämnandet till Gestapo, sedan talar den om Ravensbrück, ett koncentrationsläger<br />
i <strong>Hitler</strong>tyskland, ett land med en totalitär regim av en annan färg, om de nationalsocialistiska<br />
bestialiteternas ”egenart” <strong>och</strong> de grymma likheterna mellan Gestapo <strong>och</strong> NKVD i<br />
behandlingen av fångarna <strong>och</strong> i utnyttjandet av dessa som slavar. Denna bok tillkom inte<br />
därför att jag ville göra mig kvitt bördan av det upplevda, utan därför att jag håller det för min<br />
plikt att låta världen veta, varthän kränkandet av människovärdet leder. <strong>Hitler</strong>regimen bröt<br />
samman i skymflighet <strong>och</strong> skam, men i Sovjetryssland lider sedan år <strong>och</strong> dag miljoner<br />
människor i tukthusen <strong>och</strong> Sibiriens koncentrationsläger. Det är på deras benknotor man<br />
bygger upp det socialistiska samhället.<br />
*<br />
Om upplevelserna under min emigrationstid i Moskva <strong>och</strong> de sju åren i koncentrationslägren<br />
på ömse sidor äger jag inte några som helst anteckningar. Jag kan därför endast skildra<br />
människor <strong>och</strong> händelser ur minnet. Många personer nämner jag vid deras riktiga namn. Och<br />
endast i några fall, där en möjlighet finns, att vederbörande ännu försmäktar i ett ryskt<br />
koncentrationsläger eller isoleringstukthus (för politiska fångar), har jag ändrat namnen för att<br />
skydda innehavarna mot nya förhör <strong>och</strong> tortyr från NKVD:s sida.<br />
Margarete Buber.<br />
I. Heinz Neumann häktas av NKVD i april 1937<br />
DET VAR DEN 30 APRIL 1937. Moskva förberedde sig till första maj-firandet. Den starka<br />
ryska vårsolen flödade över Ulitza Gorkowo. Jag försökte att med mitt paket under armen<br />
hastigt komma förbi människoströmmen, som långsamt sköts framåt. Högtalare, uppsatta på<br />
husväggarna, utprovades. Triumfmarschen ur ”Aida” smattrade över gatan. Jag ville vika in<br />
på en sidogata blott för att fort komma undan <strong>och</strong> inte längre behöva höra <strong>och</strong> se allt detta,<br />
men en mängd människor, män <strong>och</strong> kvinnor, alltjämt klädda i de grå vintervaddrockarna,<br />
stockade sig i hörnet <strong>och</strong> fyllde hela gatans bredd för att se på, hur ett jättestort stalinporträtt<br />
placerades på en husfasad. Om jag blott slapp att se detta. Åt vilket håll jag vände mina<br />
blickar: överallt stalinporträtt. I skyltfönsterna, på husväggarna, över ingångarna till<br />
biograferna, alltid samma ansikte med de hängande mustascherna. – Och dånande genljöd en<br />
wienervals på den smala sidogatan, som förde till Petrowka.<br />
Med klappande hjärta störtade jag genom gatorna. Två dagar hade jag nu försuttit, i hela två<br />
dagar överlämnat mig åt min smärta, under det att han satt någonstans i en cell i Lubjanka.<br />
Vad tänkte jag väl på? När jag kom till den öppna platsen framför Stora Operan, hade man där<br />
upprest en över tio meter hög trästaty av en promenerande <strong>Stalin</strong> i lång soldatrock, <strong>och</strong> otaliga<br />
röda flaggor fladdrade runtomkring honom.<br />
”Kommer de att alls ta mot mitt paket med mat <strong>och</strong> ren tvätt? Och brevet?”