Fånge hos Stalin och Hitler - Marxistarkiv

156
SS-trädgårdsmästare Loebel fördelade arbetet. Några lyckliga kom till växthuset, bland dem
Eva Busch, som skaffat mig arbete i denna kolonn. Några skickades till blomsterrabatterna,
och alla övriga måste skyffla jord. – Trädgårdsområdet gränsade till manslägrets yttermur.
Genom ett hål i muren kastade de manliga fångarna in god humusjord, som man kört dit på
skottkärror från den djupare liggande, sumpiga delen av lägerterrängen. Tio kvinnor i vår
kolonn stod i en rad och skyfflade, så att säga på löpande band, den fuktiga, tunga jorden till
varandra. Om någon inte höll takten med de andra, kunde man genast kontrollera detta, ty
högen, från vilken hon tog jorden, växte och växte, medan den som hon skulle fylla på mer
och mer smälte samman. Under de första timmarna såg jag ännu då och då på prakten av de
brokiga blommorna i trädgården, men sedan slappnade intresset. Mina händer blev fulla av
blåsor, magen skrek och blott med största ansträngning kunde jag hålla den tunga skyffeln
rätt.
Trädgårdsarbete har en angenäm klang, men när man grävt i jorden, släpat gödsel på en lådbår
eller öst jord i nio timmar, upphör blommorna att vara lockande. Blott ett intresse behärskade
oss alla, nämligen: Var ska vi få något att äta? I svingården intill trädgården fanns det gott om
potatis. Bibelforskarna skötte SS’ svin. Vi kom överens om ett säkert gömställe, där vi
hungriga osedda kunde hämta den nykokta potatisen. Den konsumerades när vi satt på dass.
I lägerträdgården odlades huvudsakligen blommor för trädgårdsanläggningarna framför
vakterskornas boställen och kring kommendantens, skyddshäktesföreståndarens och det
övriga SS-befälets villor. Man sparade inte på ansträngningar för att kunna pryda SS-hemmen
med krukväxter och snittblommor. Ståtliga gräsmattor och blomsterrabatter omgav
Kommendanturen. Allt sköttes av fångslavar. Vi vattnade, vi rensade ogräs och planterade
om. – Trots att arbetet i trädgården var tungt, var den en begärlig arbetsplats, ty trädgårdsmästare
Loebel saknade alla avskydda SS-egenskaper. Han svor inte och hotade aldrig med
rapport och sade egentligen mycket sällan ett ord. Trots att han väl visste, att vi stal blommor
och, när sedan gurkorna och tomaterna mognade, inte bara åt oss själva mätta utan också tog
med oss till lägret, sade han inte ett knyst.
I växthuset regerade Eva Busch. Hon var en känd kabarésångerska och hustru till skådespelaren
Ernst Busch. En så förtrollande kvinna hade trädgårdsmästare Loebel svårt att
motstå, och när hon någon tid hade viskat honom i örat, att jag var en perfekt trädgårdsarbetare,
gav han mig arbete i växthuset. Sedan lyckades vi också få Lotte K. dit. – En av de
viktigaste väntjänsterna i ”KZ” var att skaffa någon ett arbete, där man antingen kunde
komma över något att äta eller möjlighet fanns att koka stulna matvaror, med andra ord en
eldstad.
Så länge jag arbetade som blockäldste hade ansvaret för kvinnorna i en hel barack hållit mig i
ständig spänning. Inte endast jag själv utan även samtidigt med mig några hundra andra
människor hotades då av ständiga faror. I trädgården levde vi tre nu ett fritt, lyckligt liv. Vår
fleråriga ”KZ”-tillvaro med sin fullständiga omyndighet, sitt tvång till underkastelse och den
ständiga ångesten för straff gjorde att vi, mogna kvinnor, när vi nu en gång kunde andas ut,
betedde oss som barn. Vår humor var anspråkslös, vi sökte efter tillfällen att skratta. – Vi kom
på den tanken att i en cementerad vattenbehållare inrätta ett akvarium. Under det vi med dödsallvarliga
miner låg på knä i komposthögarna och satte blommor i krukor, fångade vi i
verkligheten grodor, stora bruna och små gröna, alla som vi fick tag på. Utan att förändra en
min bar vi dem i blomkrukorna till det nya akvariet och lät dem hoppa ned i vattnet. För att de
stackars fångarna någon gång skulle kunna vila sig från simningen, snidade vi små träfartyg,
som våra grodor kunde klättra upp på. Vi stod sedan förtjusta vid vattenkaret och betraktade
vårt verk. Men så snart det slog i växthusdörren, grep Eva vattenkannan och besprutade de
redan otaliga gånger vattnade blommorna, jag rörde med spadspetsen i jorden och Lotte gick
med armen full av blomkrukor.