Fånge hos Stalin och Hitler - Marxistarkiv

147
kvinnor samma väg. En av dem lovade, att, om det var möjligt, på en bit papper, som hon
skulle dölja i klänningsfållen, sända ett meddelande om transportens mål och ändamål. Man
fann hennes klänning bland de returnerade persedlarna och i en fåll en liten pappersbit med
orden: ”Vi fördes till Dessau och måste klä av oss. Lev väl!” Dessa sjuktransporter och
exekutioner fyllde våra dagar med en gnagande oro.
Antalet nyanlända steg. Från alla av nazisterna besatta länder släpade man kvinnor till
Ravensbrüek och – barn kom till lägret. Angela var väl det första. En zigenarflicka på tio år,
en liten indisk skönhet. Hon gick på lägergatan bland sina talrika anförvanter, och alla
kvinnor såg efter henne med bekymrade, moderliga blickar. De omfamnade Angela, de
skänkte henne bröd, och alla tänkte på sina egna barn. – Angela och ännu en liten
zigenarflicka skickades till Massars syfabrik, där de lärde sig läsa och skriva och fick en
nazistisk uppfostran av vakterskan Massar.
Vid anblicken av de första barnfångarna i Ravensbrück fick alla kvinnor tårar i ögonen. Men
det dröjde inte länge förrän det kom judiska mödrar med barn från Holland, Belgien,
Frankrike, Turkiet. – På en pall i förrummet i sjukavdelningen satt en dag en svartlockig, rund
liten tös och tryckte sin teddybjörn intill sig. Det var en liten turkiska. Och i virrvarret av
upphetsade, förtvivlade mödrar, som man hade beordrat till ”läkarundersökning”, lekte det
intet ont anande barnet. – Snart hörde de fångna barnen till vardagligheterna i lägret. De måste
vid reveljen klockan fem på morgonen följa med ut på uppställningen, de stod i köld och regn
och hetta i timtal på lägergatan, och då de inte arbetade, fick de under sista lägeråret inte en
gång potatis utan blott den ömkliga buljongen på torkade grönsaker och en liten brödranson.
De gick tiggande från den ena barackdörren till den andra, och i många kvinnors hjärtan hade
lidandet också dödat moderligheten.
Jag får inte glömma att nämna de ryska barnen. I början av 1942 förde man sju ryska flickor i
åldern sex till tretton år till Ravensbrück. Man formligen slets om barnen. Kommunisterna
föreslog, att man skulle förlägga dem i block 1 hos de gamla politiska fångarna. Övervakterskan
Langefeld gav sitt samtycke, och barnen drog in i block 1. Där blev de bortskämda och
bortklemade, hundratals kvinnor överhopade dem med sin ömhet, alla godsaker som man
kunde uppdriva i lägret fick barnen. Den ofrånkomliga följden var att de ansåg sig bättre än de
andra små fångarna, som med varje vecka kom till lägret, och när man sedermera drev bort
dem från blocket, måste de lida så mycket mer.
En söndag, det var år 1943, gick jag genom lägret tillsammans med Lotte K. och Maria G. Då
stod någonstans på lägergatan en liten, jämmerligt gråtande flicka. Hon kunde väl vara
omkring tre år. Vi frågade henne, vad det var som fattades henne. ”Jag kan inte hitta tillbaka
till min barack”, snyftade hon. Den var verkligen inte så lätt att hitta, ty den ena baracken var
exakt lik den andra, och den lilla kunde ännu inte läsa siffror. Lotte tog henne på armen, och
vi gick från block till block för att finna den lilla brunögda tösens ”hem”. I alla baracker rådde
en trängsel av nervösa, överretade människor, och ingen intresserade sig för en liten vilsegången
flicka. Med stora svårigheter fann vi rums- och blockäldste i barackerna men ingen
kände igen barnet. Under tiden hade flickan somnat på Lottes arm. – Vi stod just i judeblockets
tjänsterum och underhandlade med blockäldsten där, när barnet vaknade. Flera
kvinnor stod omkring oss och skakade avvisande på huvudet. Med gråtmild, men förebrående
stämma gav sig då vårt hittebarn till känna. ”Jag är inget judebarn, jag är zigenerska!” – Den
lilla treåriga tösen hade redan sin ”rasstolthet”. Vi fann hennes mor i zigenarblocket.
1944 kom från ett evakuerat zigenarläger, där män och kvinnor hade vistats gemensamt, och
många barn fötts, mödrar med flickor och pojkar. Man hade med våld skilt män och kvinnor
åt. Gossarna över tolv år fick följa med sina fäder till koncentrationsläger för män och
småbarnen och flickorna med mödrarna.