Fånge hos Stalin och Hitler - Marxistarkiv

148
En afton var det ett vimmel av barn på andra lägergatan. Jag fick veta, att de kommit dit för
att i samlad tropp gå till köket. Skyddshäktesföreståndaren hade givit ”nådigt tillstånd” till att
en sked konsthonung utdelades till varje barn. – Barnen ställde upp sig, trasiga och med
omöjliga skor, men alla med aluminiummuggar fast slutna i sina händer. Några tolvåriga
pojkar kommenderade, som om de varit vuxna: ”Marsch framåt, fem och fem!” – ”Händerna
vid sidan!” – ”Tyst där!” Och verkligen, barnen bildade, som om det skulle så vara, självmant
led med fem i varje och förhöll sig tysta på ordern ”Tyst!” – ”Nu sjunger vi ‘Englandsvisan’!”
ljöd det i befallande ton från en av pojkarna. Under sången: ”... Reich mir deine Hand, denn
wir fahren gegen Engeland ...” marscherade de små uthungrade, trasiga fångarna till köket för
att få en sked konsthonung.
Kriget mot Sovjetryssland tillförde SS nya koncentrationslägerslavar. Den första stora
transporten av ryska fångar väntades till Ravensbrück. Den tjeckiska kommunisten Palečkova,
samma kvinna som hade hållit förhör med mig på lägergatan, och sedan hade låtit bannlysa
Milena och mig, anmälde sig till bad- och avlusningskolonnen för att ta mot kvinnorna från
Sovjetunionen redan första lägerdagen. – Vad som avhandlats i badet mellan Palečkova och
de ryska nykomlingarna, kan jag endast förmoda. Sannolikt hälsade hon entusiastiskt de
ukrainska och ryska kvinnorna och förklarade, att de kommunistiska fångarna i Ravensbrück
kände sig solidariska med dem. – Kanske måste hon redan då ta mot den första skuren
svordomar. – Sedan kanske hon sade till dem, att de i det tyska koncentrationslägret skulle
bete sig på ett sätt som var värdigt deras socialistiska hemland eller kom med andra liknande
fraser. Liksom alla kommunister hade väl också Palečkova mött de ryska kvinnorna med högt
spända förväntningar och väntat finna hos dem alla den socialistiska uppfostrans dygder. Hon
hade hållit dem för uppriktiga förkämpar för och beundrare av det ryska bolsjevikiska partiet
och där kom de nu, primitiva politiska analfabeter, en hord tjuvaktiga, odisciplinerade
huliganer, och många talade öppet om sin motvilja mot den stalinska regimen.
Redan första dagen tycktes Palečkova ha upplevt en inre chock. Hon blev tyst. Trots detta
uppgav hon inte omedelbart sin förmyndarroll. Jag hörde att hon gång på gång förklarade för
kvinnorna i de gamla politiska fångarnas block, att inte alla ryska kvinnor var sådana som
dessa till Ravensbrück transporterade fångar. – Inte långt efteråt fick jag veta, att tecken på
sinnesförvirring förmärkts hos Palečkova. När man i de gamla politiska fångarnas block kom
till insikt om hennes tillstånd, försökte man under alla omständigheter hindra henne från att
bli intagen på sjukavdelningen, ty det skulle betyda en säker död för henne. Emellertid
lyckades det inte medfångarna att rädda henne. Vid försöket att i hemlighet ge henne en
lugnande injektion, råkade hon i raseri. – SS-läkaren lät föra henne till fängelset, och de där
som kalfaktorer arbetande bibelforskerskorna berättade, att hennes tillstånd var hopplöst, att
hon vägrade inta föda och med förklarat ansikte stod vid väggen och ropade: ”Stalin, jag
älskar dig!” – Efter två veckor hämtade fångarna i sjukhuset Palečkovas till ett skelett
avmagrade lik i cellen.
I början av 1942 blev en stor transport på ungefär tusen kvinnor skickad till Auschwitz. Det
var första gången vi hörde talas om detta koncentrationsläger, och ingen hade en aning om
vad det ordet innebar. Många fångar anmälde sig frivilligt, däribland också gamla politiska.
Med transporten följde övervakterskan Langefeld och de båda omtyckta och duktiga
lägerordonnanserna Bertel Teege och Liesl Mauer.
Mandel hette den nya övervakterskan och hon införde en ny ordning i Ravensbrück. Den
alltid fruktade uppställningen fick så att säga en ny ton. Övervakterskan Mandel hade en
alldeles särskild sport, nämligen jakten på lockar. Under det att kvinnorna stod orörliga på
lägergatan, gick hon långsamt med sträckta knän och betonat strama rörelser från led till led
och lät sina blickar med kännarmin svepa kring kvinnornas huvuden. – Upptäckte hon då
någon, vars hår tittade ut från schaletten i lätta vågor, befallde hon henne gå framför fronten.