Fånge hos Stalin och Hitler - Marxistarkiv

126
Och vilka ständiga risker att bli ertappad! Else lyckades under mer än ett års tid klara sig utan
en enda anmälan, trots att kolonnen endast bestod av asociala. Hur var detta möjligt? Det
berodde framför allt på att Else Krug var en personlighet och inte uteslutande på att hon stal åt
alla medlemmarna i kolonnen och fördelade rovet rättvist. Jag har redan talat om att de
asociala var i stånd till varje förräderi, allra helst när det var fråga om mat. Men det
inflytande, som Else Krug utövade på dessa femton eller tjugo medlemmar i kolonnen, var så
dominerande, att ingen vågade förråda henne. Några terrormetoder använde hon inte.
Först efter ett och ett halvt år var det någon som angav henne, och hon kom först till bunkern
och sedan under ett år till straffblocket. – Jag hade då redan länge varit borta från block 2,
men var gång vi hade träffats, hade vi pratat en stund med varandra. När hon nu en dag
marscherade med straffblocket över lägergatan, hälsade vi på varandra på långt håll, ty det var
förbjudet att tala med fångarna i straffblocket, och hon ropade: ”Grete, de tror, att de kan
kväsa mig med arbete, men däri har de misstagit sig. Arbeta kan jag bättre än någon!”
I början på 1940 införde Himmler prygelstraffet i Ravensbrück för lägerförseelser. En av de
första, som erhöll 25 rapp, var den politiska fången Minna Rupp, därför att hon stulit en morot
i en hög, som låg utanför köket. Man band kvinnorna över en bock, som stod i ett särskilt rum
i fängelset, och under det första året utfördes exekutionen personligen av lägerkommendanten
Kögel eller vakterskan Drechsel eller andra SS-kvinnor. Efter en tid hade de väl förlorat
lusten för detta uppbyggliga nöje eller också var det för ansträngande för dem, eftersom
prygelstraff utdömdes allt oftare, och därför vände sig lägerkommendanten till
förbrytarblocket och meddelade, att den som frivilligt anmälde sig till verkställande av
prygelstraffet skulle erhålla två till tre matportioner. Han behövde inte vänta länge på
sökande. Från den stunden utdelade två kriminella och senare en polska prygelstraffet.
Redan vintern 1941-42 började man att ta livet av fångar genom gasning. Då blev Else Krug
en dag kallad från straffblocket till lägerkommendant Kögel. Han gav henne följande order:
”Krug, ni skall genast släppas från straffblocket och mot tredubbel matranson delta i
verkställandet av prygelstraffet.” Else Krug svarade: ”Nej, herr lägerkommendant, jag slår
aldrig en medfånge och kamrat!” Kögel skummade av raseri: ”Vad nu, ni understår er inte att
vägra, smutsiga hora!” – ”Jo, herr lägerkommendant!” – ”Jag skall lära er vad det vill säga att
ha med mig att göra!” Och Else Krug gick tillbaka till straffblocket. – Några veckor senare
skickade man henne med en sjuktransport till gaskamrarna. Else visste vad sjuktransport
innebar och att detta var Kögels hämnd.
*
Lägret i Ravensbrück låg i en sänka. På nordsidan alldeles bakom lägermuren reste sig en
brant sandås, bevuxen med förkrympta tallar. Lägerområdet sänkte sig långsamt åt söder och
gränsade där till en sumpmark, som senare sammanslogs med lägret, fylldes ut och bebyggdes
med baracker. Till muren i söder gränsade också ett mindre koncentrationsläger för män med
ett par tusen invånare. I väster alldeles bakom Kommendanturen, som låg utanför lägermuren
och vars tak reste sig över köksbaracken, låg Fürstenbergersjön. Fångar, som var sysselsatta
med utearbete, berättade, att lägret på alla sidor var omgivet av vatten och sumpmarker.
En morgon ljöd sirenen tidigare än annars, men inte i den vanliga tjutande tonen utan i en
mörk, fasansfull ton. Den tjöt och bölade i flera minuter. Blockäldsten skrek bestört: ”Genast
uppställning på lägergatan, det är någon som har rymt!” Efter några minuter stod alla block på
sina vanliga platser. – Vi såg vakterskor med hundar ila över lägerplatsen, hörde lägerkommendantens
befallande röst och startandet av smattrande motorer: SS rustade sig för
människojakt. Man räknade de uppställda fångarna, det fattades en i straffblocket:
zigenerskan Weitz. Hon hade under natten hoppat ut genom straffblocksfönstret med sitt täcke
och sin huvudkudde under armen och varit djärv nog att smyga sig över lägergatan, på vilken