Maffians Bankir

jag därför valt att fly. Sannolikt till en plats där varje svenskkrona var värd tio och där inga
utlämningsavtal med Sverige existerade.
Förstrött började han att leta bland högarna efter den fem sidor långa bekännelsen. Strax
därefter övergick det halvhjärtade sökandet i ett mera noggrant och strukturerat letande. Trots
sin övertygelse om att han lagt den i plastmappen med ändringsanmälningar fanns den inte där.
Alltmer irriterat vände han upp och ner på varenda handling som låg på bordet. Det resultatlösa
sökandet sa honom att den fräcka djäveln varit inne på hans rum, plöjt igenom alla papper och
stulit tillbaka erkännandet. Lundmans ilska passerade snart i styrka den Erngren visat prov på
tidigare under dagen. Skulle det bli han som ringde Louise och föräldrarna för att genom hot
få veta var det förbannade kräket höll hus? Han tog sitt förnuft till fånga och beslöt att möta
situationen med list. Den strategi han såg som mest användbar byggde helt på hans vetskap om
min kanske största svaghet – kontrollbehovet. Ett tillräckligt illavarslande sms skulle tvinga mig
att reagera. Lundman avslutade meddelandet, läs mitt email, jag skickar min kopia av ditt brev
om en halvtimme. En kopia som han dessvärre saknade men där blotta möjligheten att den fanns
borde framtvinga en reaktion.
När tio minuter förflutit utan att någonting hörts eller märkts beslöt han att som en sista varning
dra iväg ett mail till mig. Han lutade sig trött in över skrivbordet och fällde upp skärmen till sin
laptop. Placerat över tangentbordet låg instucket ett omsorgsfullt igenklistrat kuvert. Adresserat
till Hans Erik Lundman.
Under den därpå följande kvarten studerade, granskade, genomlyste och lusläste advokat
Lundman innehållet minst tiotalet gånger. Därefter vek han försiktigt samman de tre
postväxlarna och gömde dem i plånbokens innersta fack.
Aldrig tidigare hade han gjort sig skyldig till en lika stor missbedömning.
114