Maffians Bankir

utan tunga originaloljor i svulstiga guldramar. Steget in i Weibels värld var omtumlande där
kontrasten mellan överdådet i miljön mot doktorns solkiga yttre var det mest häpnadsväckande.
– Vi tar rummet här till vänster, sa Weibel och tryckte ner handtaget till den tre meter höga och
rustika dörren.
I ett bortre hörn av det väldiga rummet satt redan två män i en soffan med ryggen vända
mot dörren. De båda sidoväggarna täcktes av infällda bokhyllor och de övriga två av en
vägghög mörkboaserad ekpanel. Jag funderade kort över lönndörrens eventuella placering.
Helt övertygad om att den gömdes någonstans i den dunkla panelen. Väggarna fylldes i
övrigt av stilrent inramade porträtt och från rummens alla hörn blängde sura sjutton och
artonhundratalsnunor ner mot mig. Weibel avbröt diskussionen mellan de två männen som ännu
inte vänt sig om.
– Vi är här nu, sa han och de båda reste sig tvärt.
Från andra sidan rummet kom professor Grey och ytterligare en man vandrande mot oss. Jag
ryckte instinktivt till av förvåning för att sedan omedelbart spricka upp i ett leende.
– Vilken överraskning! Jag trodde att du var i London när jag ringde, sa jag och tog professorn i
hand.
– Det var jag ända tills jag hade ringt några samtal och överlagt med doktor Weibel. Det senaste
dygnets händelseutveckling har väsentligt förändrat läget och tvingade mig att flyga hit i morse,
svarade Grey och gav Weibel en diskret blick.
– Jag hoppas att du har satt av gott om tid för det här mötet, det kommer det att behövas,
fortsatte Grey med blicken nu riktad mot mig. Jag tycker att vi ska slå oss ner vid bordet direkt.
– Jag har all tid som behövs, svarade jag medan jag satte mig.
– Utmärkt! Det här kräver nämligen en mycket noggrann genomgång, sa Grey och började
samtidigt rota runt bland sina papper.
Grey hade i egenskap av självutnämnd ledare av mötet valt att slå sig ner vid bordsändan.
Weibel som hade satt sig mittemot mig drog till sig det tunga askfatet i kristall och knackade
förstrött ur pipan. Professorn bredde ut fyra sidor fyllda med anteckningar framför sig innan han
tog till orda.
– Låt mig då inleda med att säga att vi är här av två skäl där det ena är att lösa din ekonomiska
situation i Sverige, mr Carlsson. Samtidigt är vi här för att rädda målningen Madonna med
steglits från att hamna i orätta händer. Ni har samtliga fått i princip samma information av
mig. Det innebär att ni alla tre vet i stort sett allt som jag visste fram tills igår. Den tekniska
undersökningen pekar nu entydigt i den riktning som jag hela tiden misstänkt. Ingenting talar
längre emot att det faktum att målningen sannolikt är ett autentiskt verk av Rafael.
247