Maffians Bankir

adderade minst en halvdecimeter till hans längd. Listigt leende lutade han sig bakåt mot
kontorsstolens höga ryggstöd.
– Jag förstår bara inte var vi kommer in i bilden eller rättare sagt var vår förtjänst ligger,
fortsatte Hässler med ett uttryck av girighet.
Jag slängde en kort och förstulen blick mot Lundman. Schweizaren var intresserad och nu
handlade det om ersättningen storlek. Jag vände mig viskande till Lundman.
– Jag vet vad vi har kommit överens om, men jag tror att jag måste ta den här diskussionen med
Hässler mellan fyra ögon. Om det är okej för din del? Jag tror nämligen att jag vet hur han ska
tas.
– Jag går ut och tar en cigarett så länge, sa Lundman medan han reste sig ur stolen och lämnade
rummet.
Knappa kvarten hade gått när jag klev ut i solskenet för att med bestämda steg promenera i
riktning mot Lundman.
– Hur gick det, frågade advokaten som redan anade svaret.
– Hur tror du, svarade jag raljant. Det är bara att sätta igång direkt och Hässler har avdelat
en herr Baumert från deras juridiska avdelning. Vi får använda ett av konferensrummen i
bottenplan som arbetsplats och vi kör på tills vi är klara, fortsatte jag utan att försöka dölja min
belåtenhet.
– Bra jobbat , sa Lundman och knöt handen. Drar vi på ordentligt så kanske vi hinner bli klara
tills imorgon. Det skulle kännas skönt att ha allt på plats innan helgen.
Undantaget den timslånga lunchpausen fortskred arbetet som planerat i det behagligt
luftkonditionerade konferensrummet. Först när klockan passerat fem bröt vi för dagen.
Merparten av arbetet var gjort och endast en bråkdel återstod.
– Jag bestämde med Baumert att vi kör vidare klockan tio imorgon, sa Lundman samtidigt som
taxin bromsade in utanför Hotel Savoy.
Just när jag kom fram till disken stod två kostymklädda män strax till vänster om mig inbegripna
i en livlig diskussion. Jag tog först ingen notis då jag var alltför upptagen av tanken att snabbast
möjligt ta mig till rummet och komma ur kläderna för att ta en kall dusch. Men samtalsnivån
mellan de två männen gjorde det närmast oundvikligt att undgå den säregna accenten hos en av
de två. Jag slängde en snabb blick mot mannen med det besynnerliga uttalet för att omedelbart
känna igen honom.
– Jag tror att jag har träffat den högra av de där två killarna. Ta min nyckel. Jag ska gå bort
och kolla om jag har rätt, sa jag och drog åt slipsen som jag lossat något under taxiresan
224