Maffians Bankir

– Jaha, och vad vill du då? Jag har sökt dig i två veckor med du har gett fan i att höra av dig. Du
har ett djävla oförskämt sätt att göra affärer, vet du det?
Jag bet mig i läppen. Helvete, helvete,helvete! Vid uppgörelsen på Provinsbanken två veckor
tidigare hade tillgångarna i det då köpta bolaget reducerats med en halv miljon. Som ett
direkt resultat av minskningen hade hela Erngrens utlovade arvode brunnit inne. Jag hade då
försäkrat honom om att senast dagen efter lösa betalningen till honom. Något jag glömt bort
och sedan struntat i. Först nu insåg jag det ödesdigra misstaget. Förtroendet från Erngrens sida
var livsavgörande och den uppkomna situationen satte all list och rovdjursinstinkt på prov. Jag
fattade ett sekundsnabbt beslut och valde att helt nonchalera det Erngren just sagt.
– Jag ringer för att lösa det nu. Jag har en deal klar på måndag där du kan plocka ut allt det du
inte fick plus att du får femtio i bonus för förseningen, började jag men avbröts tvärt halvvägs in
i övertalningsförsöket;
– Nej, nej, nu lyssnar du på mig. Först betalar du de tvåhundrafemtio som du redan är skyldig.
Efter att du gjort det diskuterar vi nästa affär.
– Klarar du att få fram tjugotvåmiljonersexhundratusen till klockan elva på måndag, fortsatte jag
med en dårens envishet utan på något sätt antyda att jag lyssnat till något av det som Erngren
sagt.
– Du vet att om det bara finns säkerheter så löser jag det, svarade bankiren avmätt.
Efter år av ständig press hade mitt liv utvecklats till ett häcklopp över allt högre stresströsklar
och av rädsla att misslyckas fattade jag ännu ett snabbt beslut. Medan samtalet med Erngren
fortgick öppnade jag Tomelilla Sparbanks hemsida och loggade in på mitt privata konto.
Allt medan Erngren höll en av sina självgoda monologer över sin egen höga affärsmoral och
självtillräcklighet.
Högst motvilligt tog jag tvåhundrafemtiotusen av de trehundra som jag satt in tidigare under
dagen och överförde dem till Carat Förvaltnings konto hos SEB. Total likgiltig och ointresserad
av Erngrens tröttsamma moralpredikan avbröt jag sedan honom mitt i en mening om vikten av
att alltid stå vid sitt ord.
– Kolla ditt konto om två timmar så har dom tvåhundrafemtio hunnit in. Jag har precis överfört
dem till dig, sa jag en aning bittert och konstaterade att det nu endast återstod femtiotusen på
kontot. Bara precis så mycket som krävdes för att klara göra betalningen av passet till Grujic.
– Jag kan kopiera och maila dig en bekräftelse.
– Det behövs inte, du vet att jag litar på dig. Jag har ingenting emot dig och jag har alltid gillat
dig som person. Jag blir bara så helvetes förbannad när du skiter i att höra av dig.
58