Maffians Bankir

Lundman. Nu gällde det för mig att arrangera så att de hamnade i Grujics händer utan att dra på
mig någon onödig exponering.
Lösningen hade verkligen kommit i sista minuten. Så nära för sent man kunnat komma. I flera
avseenden för sent men i sista minuten för att undvika de verkliga katastroferna.
När jag vaknade var det till ännu en soldisig dag och med den alltjämt gnagande känslan av
oro inom mig. Instinktivt slog jag mig ner vid datorn för att kolla om det kommit in några nya
mail under natten, och insåg samtidigt hur nära en total kollaps jag hade befunnit mig. Den som
med ett nödrop hade undvikits tack vare Grujic. Obehagskänslan förstärktes av den ångest som
varje morgon fortfarande bar med mig. Från att alltid tidigare i sista sekunden ha räddats av
mina egna åtgärder hade turen och tillfälligheterna plötsligt tagit ett krumsprång och ställt sig
på min sida. Det var turen som hade hjälpt mig att lösa juggeproblemet och även sett till att jag
fortfarande befann mig fri fot. Visserligen hade jag insett faran och agerat. Men insikten och
vetskapen hade nått mig enbart tack vare slumpen.
Tur? Hur mycket tur har jag egentligen haft, frågade jag mig själv. Från någonstans långt nere i
mitt djupaste inre färdades svaret som en projektil.
Om det inte vore för en helvetes massa otur har jag fan inte haft någon tur alls!
Jag försökte att mobilisera kraft och motstånd för att klara av att låta tankarna rinna iväg som
vatten genom ett durkslag. Paniskt sökte jag uppbringa positiva bilder för att omedelbart förstå
att kampen som alltid varit förgäves. Under vågor av kramper och konvulsioner hängde jag bara
sekunder senare över badrummets handfat. Längre än vanligt och värre än vanligt. Smaken av
blod och sältan från tårar fyllde svalget.
Klockan hade precis passerat nio när jag ringde Hans Erik Lundman från datorn.
– God morgon, hur mår advokaten idag, inledde jag oberörd av den ångestattack som jag nätt
och jämt hade överlevt.
– Jo tack för fan. Efter omständigheterna är det väl hyfsat. Hur är det själv, frågade Lundman
samlat.
– Det är faktiskt helt okej, men jag behöver din hjälp med ett par saker. Kan du åka över
till kontoret och arbeta därifrån idag? Jag har löst problemet med juggarna som hotade dig
häromdan. Det finns dock några praktiska detaljer som jag inte kan fixa härifrån. Du måste
hjälpa mig att greja det.
– Klart att jag gör, svarade Lundman utan att tveka. Jag kan vara där om en halvtimme, vad vill
du att jag ska göra?
163