Maffians Bankir

Hennes hand hade legat kvar i min medan hon lyssnat och ställt frågor. Utan att med en min visa
sina åsikter. Hennes leende hade försvunnit men hon vägrade att släppa mig med blicken.
– Nej, jag har ingen lust stanna kvar här, sa hon i samma ögonblick som jag tystnat och drog
tillbaka sin hand.
– Jag vill att vi går till ditt rum istället...
Jag bet mig hårt i läppen i ett försök att pressa tillbaka tårarna. Vi reste oss från bordet och gick
tätt intill varandra mot rummet en bit ner i korridoren.
– Jag stannar här i natt. Om du vill, sa hon när dörren gled igen.
Jag la händerna runt hennes midja medan jag viskade i hennes öra.
– Klart att jag vill.
Jag kysste henne djupt och mötte åter de varma läpparna och den lekfulla tungan.
– Vi ska klara det här, viskade hon mellan kyssarna.
290