Maffians Bankir

Kapitel 42
Uppenbart missbelåten och med högdragen blick satt hon med armbågarna mot skrivbordet och
rullade den smäckra guldpennan mellan tummen och pekfingret. Trots att hon passerat de fyrtio
utstrålade hon en dramatisk skönhet och klassisk elegans. Hon reste sig ur stolen och hängde
den diskreta Chanelkavajen över ryggstödet. När hon åter slog sig ner sköt hon upp glasögonen
med ena fingret och riktade blicken mot den ena av männen vid andra sidan av bordet.
– Så vad vet vi nu, frågade Joanna Davies som var den som hade kallat till mötet i sitt Louis
seizeinspirerade kontorsrum på Oxford Street.
– Egentligen inte mer än vad vi visste för två månader sen, svarade Eric Anderson som satt med
blicken fäst mot det regnprickiga fönsterpartiet. Målningen finns med största säkerhet kvar på
UBS i Zürich medan han befinner sig i Sverige och är häktad i Malmö. Enligt våra uppgifter
väntas åtal mot honom inom kort. En omständighet som dessvärre innebär att han just nu är
oåtkomlig för oss. Vi får naturligtvis ta på oss ansvaret för misslyckandet i Schweiz. Samtidigt
kan jag inte se vad som skulle kunna ha gjorts annorlunda.
– Advokaten, den där Lundman. Vad hände med honom? Vart tog han vägen, fortsatte hon
frågande.
Eric Anderson vände bort ansiktet och såg nu förbi fönsterrutornas allt tätare mönster av
regndroppar. Blicken höll han istället fäst vid något som föreföll vara beläget betydligt längre
bort.
– Jag vet inte. Har faktiskt inte den blekaste aning, svarade han med en uppgiven axelryckning
och stirrade ut i tomma intet. Han bara försvann. Vart är det ingen som vet.
308