Maffians Bankir

ilhandlaryttre och vågor i håret likt korrugerad plåt, gav girigheten ett ansikte.
Relationen till Tord Erngren sträckte sig mer än femton år bakåt i tiden. Den första kontakten
hade tagits vid när jag nyss fyllda tjugo varit på jakt efter finansiering för köpet av ett
diskotek. Erngren hade inte låtit sig imponeras av min tidigt utvecklade vältalighet och avböjt
affärsförslaget. Tord Erngrens affärsidé vid den tidpunkten hade istället varit att lämna dyra
ockerlån till ensamstående hemmafruar och bilhandlare i svartsektorn. En verksamhet som med
tiden genererat en smärre förmögenhet och ett antal hembesök hos de ensamstående kvinnorna.
Bryskt och med brutalitet hade han avkrävt alla de skuldsatta betalningar, som därefter endera
erlagts kontant eller i natura. Förenklat ansåg sig Erngren ha funnit vägen för en lönsam och
njutningsfull mix av business med pleasure.
Några år senare hade jag lagt mitt första misslyckade försök bakom mig för att ännu en gång
återvända till Erngren. Tiden som gått sedan förra tillfället hade från min sida effektivt utnyttjats
för att på ett raffinerat sätt förkovra mig i hur en affärsplan skulle presenteras. Denna gång hade
jag lärt konsten i att making an offer that no one can refuse.
Mot ett oemotståndligt hopkok av säkerheter hade Tord Erngren följaktligen lämnat mig de
första krediterna. De korta lånen hade snabbt övergått till miljonkrediter där kontakten med
Erngren blivit allt viktigare. Jag hade samtidigt sett till att alltid sköta mina affärer med honom.
Även om det skett på mitt helt egna sätt och efter mina spelregler. Återbetalningar hade sällan
eller aldrig gjorts i tid, men förseningarna hade alltid kompenserats med tilltagna bonusar. Från
att inledningsvis ha handlat om lån för köp av fastigheter och aktier hade allt under de senaste
två åren övergått till att uteslutande kretsa kring skalbolagsaffärer.
Mina bolagsköp krävde minut eller timslånga finansieringar och var ur Erngrens snäva
perspektiv helt riskfria och framförallt oerhört lönsamma. Erngren var väl insatt i farorna med
att överträda lagens låneförbud, det som förbjuder finansiering av företagsköp med hjälp av
bolagets egna medel. I den delen hade advokat Lundman gjort en betydande insats när han med
emfas övertygat Erngren om att några sådana problem aldrig skulle aktualiseras vid hans affärer
med BTJ Holding.
Istället för att lämna det inköpta bolagets kassa som säkerhet för lånen pantsatte BTJ Holding
sina egna tillgångar till Erngren. Säkerheter som vanligtvis bestod av dryga fyrtiotalet tavlor.
Samma målningar som just nu befann sig i Erngrens depå och förvarades i SEB Bankens valv
på Östergatan i Malmö. Jag satte mig upp i stolen och slog numret till Erngrens enmanskontor.
– Carat Förvaltnings AB, Erngren.
– Tjenare Tord, det är jag. Hur är läget, inledde jag och fick oförberett ett ovanligt kyligt
bemötande.
57