Maffians Bankir

suttit ensamma tillsammans på elevrådsexpeditionen efter skoldagens slut. Alla hade lämnat och
skolan låg öde.
Hon hade under de tre åren varit den ambitiösa plugghästen som hållit alla killar på avstånd
medan jag snarast ägnat mig åt att dra över så många som möjligt av skolans brudar. Vi hade
suttit där ensamma och ostört för att färdigställa ett grupparbete när min oskyldigt placerade
hand på hennes axel sakta gett sig på glid.
Jag kände leendet sprida sig över mina läppar när jag tänkte tillbaka på hur det ena lett till det
andra. Hur kläderna åkt av för att sluta med att vi älskat vilt på elevrådsrummets obekväma och
nedtrampade heltäckningsmatta. Allt tydligare återvände flera minnen från våra möten som med
någon månads mellanrum avlöst varandra under ett par års tid. Möten som varje gång slutat i
hämningslöst och passionerat sex. Nu hade jag ringt och ställt frågan om hon kom ihåg mig. Jag
som varit den första för henne och den som tagit hennes oskuld.
Situationen tvingade mig att skaka på huvudet och skratta över min fullkomligt tvärkorkade
fråga.
Tankarna kring minnesvärt sex var som bortblåsta och sinnesstämningen förvandlades i ett slag
när jag svängde in från Regementsgatan på Ribersborgsvägen. Återvände istället till minnet
av gårdagskvällens stundtals otäcka och motbjudande samtal med Lundman. I vanlig ordning
felparkerade jag jeepen utanför kontoret, och mitt ansträngda ansiktsuttryck speglade troligtvis
de omedelbara och obehagliga problem som väntade mig två våningar upp. I samtalet med
Anna-Carin Schultz hade jag beskrivit mina bolagsaffärer som avancerade. Inför mig själv
tvingades jag erkänna att olagliga sannolikt var en mera adekvat beskrivning. Jag behövde inte
heller intala mig det jag redan visste, att det som väntade mig nu var blodigt allvar.
I likhet med de flesta människors problem stavades mina problem pengar. Till skillnad från
flertalets problem rörde det sig i mitt fall om astronomiska belopp för att klara av att eliminera
niosiffriga skatteskulder. Advokat Lundman hade med en dåres envishet proklamerat vikten av
snabbt köpa in filmrättigheter. Inte med avsikten att starta en riktig filmrörelse utan enbart för att
klara hantera de latenta skatteskulderna i alla bolag.
För att lyckas genomföra inköpen krävdes nu åtskilliga miljoner, pengar som jag i detta var
ljusår ifrån att kunna skaka fram.
Problemen hade hållit mig klarvaken långt in i natten medan jag febrigt laborerat med olika
lösningar. Allt medan förmågan till klarsynthet gradvis trubbats av under det något överdoserade
sömnmedlets inflytande. Trots nya infallsvinklar på problemen återkom jag till en och samma
26