Maffians Bankir

några hundra meter bort vid baksidan av Hotel S:t Gotthard låg Lobsterbar. Något år tidigare
hade jag varit där och den gången serverats en fantastisk hummer i saffranssås med bred
bandspagetti. Visserligen hade jag ännu inte ett förbannat dugg att fira men beslöt ändå att kosta
på mig en riktig festmåltid.
Restaurangen var i det närmaste tom när jag klev innanför dörrarna. Hovmästarinnan erbjöd
mig sitt bästa fönsterbord men jag föredrog att istället slå mig ner i salongens bakre regioner.
Miljön med väggarnas heltäckande teakpaneler tilltalade mig och överallt hängde bilder av
de celebriteter som under årens lopp sökt sig dit för att avnjuta det fantastiska köket. Valet ur
menyn var självklart utan att ens behöva granska den. Självklart beställde jag samma hummer
som jag förälskat mig i senast tillsammans med ett glas Chablis. Då hörde jag det:
– Nej, nej, bara glöm det! Vi tar inte emot några reklamationer utan kvitto. Hälsa henne det! Om
hon fortfarande inte fattar så kan hon komma in på torsdag när jag är tillbaka. Säg till henne det
så ska jag förklara för henne vad som gäller.
Jag hostade till och var ytterst nära att sätta vinet i fel hals. Den mycket bestämda kvinnan
som nu bara stod någon ynka meter bakom mig talade svenska. Jag stirrade ner i bordsskivan.
Under bråkdelarna av en sekund funderade jag över att helt sonika resa mig upp för att lugnt och
behärskat promenera ut ifrån restaurangen. I ögonvrån såg jag henne irriterat trycka ner mobilen
i handväskan innan hon passerade mig och slog sig ner bara två bord bort. Jag slängde en hastig
blick i hennes riktning. Nej, ansiktet var obekant och jag hade förmodligen aldrig sett henne
tidigare. Trygg i övertygelsen om att mitt exceptionellt utvecklade ansiktsminne sällan svek mig
kände jag åter pulsen falla och lugnet sakta återvända.
Hon var fullt upptagen med att leta efter något i den till synes fullpackade Hermésväskan. Jag
tog tillfället i akt att studera henne lite närmare och kom snabbt fram till att hon förmodligen
var något eller några år yngre än mig. Hon hade med säkerhet en mycket kostsam och exklusiv
smak. Kassarna som hon ställt bredvid sig på golvet från Dior, Prada och Louis Vuitton
skvallrade något om hennes stil. Den något mindre som hon placerat på bordet med Cartiers
emblem sa något om hur dyr den var.
Håret var slingat och pagen uppklippt i nacken. Utanpå den klassiskt skurna klänningen hängde
ett asymmetriskt diamantklätt hjärta i en lång kedja i vitguld.
När hon slutligen fann det hon letat efter vände jag blixtsnabbt bort blicken. Hon hade med sin
oväntade entré väckt min nyfikenhet till liv. Jag kalkylerade sannolikheten för att en vacker
svenska skulle passera genom dörren samtidigt som jag satt där. Osannolikt men alltjämt ett
faktum. Hade alla högre makter nu beslutat att sätta min ibland tveksamma karaktär på prov?
198