Maffians Bankir

Lundman slog numret och samtalet besvarades av en utpräglad söderkis.
– Mogrens Factoring, Sjöqvist!
– Advokat Lundman här, replikerade han lågmält men bestämt.
– Trevlig att ni återkommer, vad kan vi stå till tjänst med?
– Vi har ju diskuterat att överlåta alla bolag till er, fortsatte Lundman viskande. Jag vill att vi
bokar möte och ses på tisdag. Av praktiska skäl kan jag inte plocka fram något preliminäravtal.
Ni får själv sätt ihop ett förslag. Jag kan maila alla uppgifter till er med bolagsnamn och
organisationsnummer. Sen ses vi på ert kontor i Stockholm på tisdag, avslutade Lundman.
– Det låter bra att ni har bestämt er. Tyvärr håller vi på att flytta kontoret, men vi kan ta mötet på
SAS Radisson nere vid Centralen. Maila bara över alla uppgifter till mig.
Informationen som Sjöqvist lämnade fick knappast Lundman att jubla av glädje. Ett köpande
bolag vars enda telefonlinje var ett oregistrerat kontantkortsnummer, utan kontor och med en
hotmailadress som företagsmail. Full pott på bedragarskalan.
Problemet var att han definitivt inte vågade lita på mitt löfte inför måndagen och med det löftet
sviket skulle resten bli rena julbordet för en ekobrottsåklagare. Kryddat med en okänd libanes
vars namn ingen under kommande förundersökning och rättegångar skulle klara av att uttala.
– Bra, jag mailar dig så kommer vi med lunchplanet på tisdag. Kan ni hämta oss på Bromma,
frågade Lundman avslutningsvis.
– Toppen, skicka mailet. Tyvärr är våra bilar på service, ta bussen. Den går hela tiden och direkt
till Centralen. Vi ses.
När samtalet avslutats försökte Lundman bekymrat se synen av mig framför sig, redan avogt
inställd kliva ombord på ett kommunalt färdmedel. Istället för att vara lugnande hade samtalet
med Sjöqvist haft precis motsatt verkan. Innan han i ren nervositet tände dagens tredje cigarett
kom han på sig med att tänka högt. Det är nog fan bäst att du håller ditt löfte – du där i rummet
bredvid!
Tio över nio tog jag tag i den andra punkten på fredagslistan. Jag lyfte det svarta skrivbordsunderlägget
och drog ut det personligt undertecknade kravbrevet från Handelsbanken. Samma
brev som jag suttit med i handen dagen innan. Vid eventuella frågor kontakta undertecknad,
Nils Forslund. Jag tog mig samman, lyfte luren och slog direktnumret som stod angivet i brevets
nederkant.
– Forslunds telefon, juristavdelningen, svarade kvinnan skarpt. Efter att ha presenterat mig bad
jag att få tala med Forslund direkt.
– Vad gäller saken, frågade den metalliskt klingande rösten.
75