Maffians Bankir

Jansson och Åström rafsade snabbt samman de fullklottrade anteckningsbladen och försvann ut
genom dörren. Jag stack ner handen i väskan och tog upp mobilen som nu hade legat avstängd
under nästan en månad. Den jag tidigare hade använt som mitt hemliga nummer. Jag anslöt
laddningskabeln och när jag slog på den plingade det omedelbart till. Sms:et Welcome to
Denmark poppade upp.
Efter en kort stunds rotande i portföljen hittade jag till slut de jag sökte. Jag ögnade igenom de
anteckningar som jag hade gjort på tåget strax innan ankomsten till Köpenhamn. Överst stod
Tomelilla Sparbank. Tätt följt av Erngren.
Med tanke på alla de gånger som jag tidigare hade ringt till banken kunde jag fortfarande
numret dit utantill. Inför samtalet tvingades jag att konstatera att skillnaden den här gången var
att det inte längre skulle finnas någon lättlurad Sven Persson att dupera. Förmodligen hade alla
de som jag tidigare haft kontakt med på banken tvingats tömma och städa sina skrivbord. Jag
slog numret och en för mig helt okänd kvinnlig röst svarade.
– Jag söker Sven Persson, inledde jag och spelade ovetande.
– Han arbetar inte på banken längre, svarade hon tvärt.
– Nähä. Då söker jag väl hans ersättare.
– Det är Johan Olsén. Vem kan jag hälsa ifrån?
Jag drog en aning på svaret innan jag gav henne mitt namn.
– Ett ögonblick så kopplar jag fram dig, sa surkärringen och lät mig vänta åtskilliga minuter.
Precis när jag var på väg att trycka bort samtalet lyftes luren i andra änden.
– Olsén, svarade mannen med tydlig ambition att låta både myndig och arrogant.
Jag presenterade mig kort.
– Jag vet vem du är, kommenterade Olsén bitskt.
– Jag ringer inte för att berätta vem jag är! Det utgår jag ifrån att du vet! Jag har ett förslag för
hur mina bolag ska klara av återbetalningen till banken. Som du säkert redan känner till är vi ju
skyldiga er en hel del.
– En hel del! Du och dina är ett av de främsta skälen till varför banken har gått omkull och
tvingats att fusionera. Så vad vill du, fortsatte bankmannen hotfullt.
Jag kände hur min tidigare trötthet blixtsnabbt växlade över i irritation och ilska.
– Jag ringer inte för att diskutera den eventuella kompetensen hos er tidigare ledning. Jag
kommer se till så att mina bolag betalar samtliga sina skulder, inledde jag och Olséns högfärdiga
stön gjorde mig om möjligt än mera förbannad.
– Lyssna nu din satans lilla bankråtta,! Jag tar ingen skit av dig. Du ska få ett konkret bud som
du och din ledning har tills i morgonbitt i att ta ställning till. Vi är villiga att göra en avbetalning
277