Maffians Bankir

Utmattad men framförallt oerhört besviken över beskeden som jag fått vid möte drog jag igång
datorn och tog mig ut på nätet. Klockan var nästan tre vilket innebar fyra på eftermiddagen i
Sverige. Jag hittade ingenting av intresse på nyhetssidorna och inboxen till mailen var tom. Jag
tog av mig skjortan och slängde mig ovanpå den nybäddade sängen för att fundera och samla
kraft.
Det senaste spåret i sökningen efter den misstänkte var nu mer än 48 timmar gammalt.
Samtalet hade ringts från den misstänktes mobil till advokaten Hans Eriks Lundmans mobil
strax efter lunch under måndagen. Enligt de uppgifter som inhämtats från teleoperatören hade
den misstänktes mobil då befunnit sig i närheten av Möllevångstorget. Först senare under
eftermiddagen hade mobilen rört sig norrut, för att cirka halv elva på kvällen landa på den plats
där man i tisdagsgryningen hade gripit den förbannade kurddjäveln.
Gustav V var inte längre den enda som sugit svårt i Kungens kurva när tillslaget hade
förvandlats till ett riktigt förbannat magplask. Efter gripandet av kurden Ahmed hade ett
kortare förhör hållits med honom. Det enda som framkommit var en serie uppenbara och väl
inrepeterade lögner. Han hade påstått sig ha lånat en bil för att besöka sina kusiner i Uppsala
samtidigt som ägaren till bilen, enligt den lögnaktiga kurdens version, glömt kvar sin mobil
i bilen av misstag. Att hotellrummet bokats i bilägarens och telefoninnehavarens namn hade
enligt kurden berott på att han var bra på sånt. Nej, han hade inte haft den blekaste aning om var
kräket befann sig och bilen skulle han återlämna nedanför ett kontor på Ribersborgsvägen.
Kurddjäveln ljög nästa värre än det förbannade svin som han var på jakt efter.
När förhöret avslutats hade LB och åklagaren efter en kortare överläggning enats om att
försätta Ahmed på fri fot. Bevisläget för påståendet att han skyddat en brottsling var alltför
komplicerat och dessutom tunt som vatten. Ett försök att häkta kurden skulle tveklöst sända än
tydligare signaler till den efterspanande om att hålla sig undan. Onsdagseftermiddagen hade
helt ägnats åt att så långt möjligt kartlägga alla rörelser under måndagen i ett försök att fastställa
tidpunkten för försvinnandet. Uppgifterna som inhämtats från span var knapphändiga och gav
ingenting av egentligt värde. Den misstänkte hade senast setts lämna bostaden vid tiotiden
på måndagsförmiddagen och promenerat till fots i riktning mot Gustav Adolfs Torg. Det var
spaningsgruppens sista visuella kontakt med objektet. LB betraktade nu möjligheten för att han
fortfarande uppehöll sig i Malmöregionen som mindre än minimal.
I sökandet hade åklagaren inhämtat tingsrättens tillstånd att utöka telefonavlyssningen till att nu
även omfatta den fasta hemtelefonen, advokat Hans Erik Lundmans olika nummer och samtliga
140