Maffians Bankir

Kapitel 22
Ringsignalen ljöd avlägset som i dröm men likväl med ihärdig intensitet. Jag famlade
omtöcknad och sömndrucken efter mobilen innan jag förstod att det var hotelltelefonen som
väckt mig.
– Jag har en mr Grey på andra linjen som söker er. Kan jag koppla fram samtalet, frågade den
kvinnliga växeltelefonisten.
– Absolut, lyckades jag fortfarande halvsovande få ur mig.
– Godkväll mr Carlsson. Ursäkta att jag stör efter arbetstid men jag undrar om ni kan undvara
några minuter, frågade professorn högtravande med den lättigenkännliga nasala rösten.
– Naturligtvis kan jag det. Jag har inga som helst planer för kvällen, svarade jag allt mera vaken
och nyfiket.
– Jag har faktiskt ägnat den mesta tiden sedan vi sågs åt en noggrannare studie av bildmaterialet
och har sökt igenom mängder av litteratur och hunnit tala med några av mina italienska kollegor.
Vid vårt möte förstod jag att du ville skaffa så mycket information som möjligt kring målningen.
Därför finns det några frågor som jag vill ställa dig. Samtidigt kan jag kanske besvara en del av
dina viktigaste frågor. Skulle vi möjligen kunna ses?
– Definitivt, svarade jag utan minsta eftertanke. Jag kommer att vara här åtminstone fram till
mitten av nästa vecka. För min del kan vi ses när som helst. Föreslå ni en tid.
– Nu! Nu vore bäst, sa professorn omedelbart. Det som jag har fått fram såhär långt är
information som är av yttersta vikt för er. Om det passar så föreslår jag att vi ses på ert hotell.
Jag kan vara där om trettio minuter?
– Jag möter er i lobbyn om trettio minuter. Budskapet som engelsmannen levererat hade väckt
några av mina mest känsliga och finkalibrerade sensorer till liv.
– Utmärkt. Då ses vi klockan åtta, avslutade professorn påtagligt nöjd.
Vi slog oss ner i ett av hotellrestaurangens mest avlägsna och avskärmade hörn. Ännu
var det tidig fredagskväll och glest mellan borden. Jag viftade till mig en kypare och bara
minuter senare stod två kalla pints med lager på bordet. Samtidigt kom professorn med det
något förvånande förslaget att vi skulle lägga bort titlarna. Nicholas Grey öppnade sin slitna
dokumentportfölj och tog upp albumet som jag hade lämnat honom dagarna innan. Han sköt
ölen åt sidan och placerade det rakt framför sig. Utan att ödsla tid på oväsentligheter valde
professorn att gå rakt på sak.
– Inledningsvis måste jag göra förutsättningarna för det här mötet helt klara för dig. Allt som
169