Maffians Bankir

Kapitel 11
Det oväntade och ovälkomna budskapet nådde LB Carlsson klockan 10.42 och var ett direkt
resultat av den utökade telefonavlyssningen. Hans värsta farhågor hade besannats och övertygat
honom om att kräket, trots alla försiktighetsåtgärder, hade nåtts om informationen kring
Skatteverkets slutpromemoria. Beskedet som span levererat var förödande och hotade att rasera
hela caset om inte omedelbara åtgärder vidtogs. Han ringde från sin mobil och bokade plats på
flyget från Stockholm till Belgrad på tisdag. Betalningen genomfördes med hjälp av hans privata
VISA-kort.
Samtalet fick honom att helt tappa fattningen och att skaka av ilska. Varför i helvete skulle de
vänta? Vilka av åklagarens privata skäl var viktigare än att klämma åt fanskapet? Hans annars
låga impulskontroll föll handlöst till en helt ny lägstanivå.
Åklagare Ingvarsson hade bett om att bli underrättad vid varje förändring. LB grabbade tag i
luren och nu skulle åklagaren ta mig fan bli underrättad. Först vid hans tredje försök svarade Jan
Ingvarsson.
– Har det hänt något? Telefonen tokringde precis när jag skulle slå ut på fjärde.
– Hänt något, jo det har hänt något, svarade LB i stammande frustration. Vi har precis fått veta
att den misstänkte är på väg att lämna landet. Span ringde och meddelade oss att han beställt
biljett till Belgrad.
– När tänker han åka, frågade åklagaren.
– Strax efter lunch på tisdag. Från Arlanda.
– Då tar vi honom vid säkerhetskontrollen, det kommer att se bra ut. Gripen just när han var
på väg att fly landet. Starkt jobbat LB! Vi får egentligen inte ha mobilen igång på banan så vi
hörs på måndag. Ha en trevlig helg. Utan att invänta ytterligare synpunkter eller kommentarer
knäppte åklagare Ingvarsson av luren.
Privata skäl – lira golf! LB´s blodtryck hade under samtalets gång rusat i taket och i total
desillusion hade han ställt sig frågande inför hur i hela helvete det kunde vara viktigare för en
åklagare att hänga på golfbanan än att gripa en av landets grövsta brottslingar. Hans tidigare
positiva uppfattning om Ingvarssons omdöme sveptes undan i ett slag. Ännu en gång tvingade
han sig att tillgripa de kunskaper som fjolårets yogakurs lärt honom för att klara kontrollera sin
allt häftigare andhämtning. Han försökte se klart.
Det enda goda som samtalet fört med sig var att han nu visste både tid och plats för gripandet. I
sin kommande roll som samordnare i aktionen tänkte han ge järnet och köra fullt ut. Något som
för honom innebar, blåljus, insatsstyrka, repeterade vapen med midje- och fotfängsel. Det här
79