Maffians Bankir

åda rummen. Samtidigt som jag gav noggranna instruktioner till personalen om att vi vistades
där inkognito. Så snart jag stängt dörren till rummet föll jag utmattad baklänges ner i sängen
och låg en längre stund stirrande upp mot taket. Bara en natt till sedan skulle stora delar av
lösningen vara på plats. Åtminstone nästan, tänkte jag kort innan jag somnade mitt i ett avsnitt
av Scrubs som dubbats till tyska.
Skärmen var delad i fyra lika stora rektangulära fält. Deltagarna i videokonferensen föreföll
samtliga vara nöjda över att förberedelserna inför den kommande veckan hade avlöpt planenligt.
Utan att ens behöva överväga några kraftfulla åtgärder svarade Anderson sammanbitet på frågan
från mannen i Tel Aviv.
– Om det mot förmodan krävs är vi beredda.
Det förväntade resultatet av den kommande veckan var självklart. Efter något mer än ett halvt
sekels sökande var målningen nu på väg att återbördas till sin rättmätiga ägare. Eller snarare till
ägarens överlevande företrädare.
Jag hade försäkrat mig om en ordentlig natts sömn och med tre Stilnocts hjälp sänkt ned mig
själv i djup dvala. Nu var jag utvilad och samlad men kände mig trots det märkbart stressad.
Omgiven av Lundman tillsammans med de tre malteserriddarna och två av UBS tjänstemän
kunde egentligen ingenting gå fel. Dessvärre hade Murphys lag tidigare i mitt liv spelat
mig många och mycket illasinnade spratt. Allting kunde hända innan dess att alla avtal var
undertecknade och pengarna verkligen stod på kontot.
Altmann tog oombett på sig rollen som föredragande av avtalet. Det var koncist formulerat och
inga ändringar hade heller tillkommit i det som vi sammanställt dagen innan.
Vid påskriften av avtalet skulle fem miljoner euro omedelbart överföras till advokat Lundmans
konto hos UBS. Målningen skulle även fortsatt förvaras där den nu redan befann sig. För
att flytta den från UBS krävdes båda parternas skriftliga medgivande där jag och Lundman
betraktades som ena parten och tecknad i förening.
I gengäld ägde stiftelsen, den andra parten, tecknad av Altmann och Weibel rätten att förvärva
målningen så snart expertisen fastställt dess äkthet. Priset hade förutbestämts till femtio miljoner
euro.
Altmann körde på i ett rasande tempo. Jag hade räknat med att bankmötet åtminstone skulle ta
ett par timmar men redan efter mindre än fyrtiofem minuter låg samtliga avtal påskrivna.
– Då återstår bara betalningen, konstaterade Hans Jürg Weibel.
– Här är mina kontouppgifter, sa Lundman och sköt en handskriven lapp över bordet.
257