Maffians Bankir

Kapitel 16
Samlingen ägde rum i den tidiga gryningen medan gräset fortfarande skimrade vitt av
morgondaggen som brett ut sig likt ett sidentäcke. Det var med militär exakthet och precision
som de tolv utvalda polismännen som skulle delta i tillslaget inställt sig redan kvart över fem.
Dryga hundratalet meter från det fridfullt sovande hotellet vid Kungens kurva.
Kort efter ankomsten till Stockholm föregående kväll hade LB Carlsson haft en noggrann
genomgång med alla inblandade och gjorde nu en sista dragning. Samtidigt konstaterade han
belåtet att det var stabila köttberg som kollegorna på länskrim låtit handplocka för uppdraget.
Utseendemässigt skulle de flesta av dem tveklöst göra sig bättre som torpeder än snutar på vita
duken. Det hade säker gått åt ansenliga mängder ryssfemmor och liter med gaddningsfärg för att
få det här gänget att se ut som vandrande våldsmaskiner hämtade från Harlems allra mörkaste
gränder.
Utan varken frågor eller kommentarer lyssnade de adrenalin och testosteronstinna stenansiktena
från insatsstyrkan samlat till de order som gavs. Ännu en gång fick de direktiv över insatsens
upplägg med upprepade instruktioner om att agera resolut, kraftfullt och utan minsta pardon.
Exakt klockan halv sex klev LB Carlsson innanför hotelldörrarna och vandrade med bestämda
steg fram till den unga nattportiern. Efter att ha legitimerat sig räckte han över en kopia av
åklagarbeslutet och förklarade sedan kort vad saken gällde. Stressad och en aning nervöst
sökte den orutinerade portiern igenom hotelliggaren för att till slut och märkbart lättad kunna
konstatera att den misstänkte checkat in på rum 202 klockan 22:39 föregående kväll. Med
pannan blänkande av svettpärlor lät han därefter göra en kopia av kortnyckeln och log befriande
när han till slut kunde lämna över den till polismannen som i frustration över att behövt vänta
lutat sig långt in över disken.
LB gav klarsignal över komradion där all trafik fram tills nu legat nere. Alla enheter omringade
snabbt hotellet och eventuella flyktvägar spärrades av. När inbrytningen till rum 202 skedde såg
LB till att vara förste man in genom dörren.
– Rör dig inte, du är anhållen, vrålade han adrenalinkickat redan innan taklamporna hade tänts.
Fyra av biffarna följde tätt bakom honom och slog med repeterade vapen en ring runt sängen.
Täcket rörde sig långsamt, det brakande oljudet hade skakat liv i honom.
– Vad i helvete vill du och vem fan är ni ? Stick, fräste ilsket det orakade ansiktet ifrån sig. Det
fanns ingenting Ahmed hatade mer än att bli väckt.
Under sekunderna av förvirring som följde brydde sig inte LB överhuvudtaget om att svara och
115