Maffians Bankir

Först nu gick det på allvar upp för mig att jag skulle kunna ha gripits på Heathrow med både
falskt pass och stulen konst. Min suck var så djup att den knappast undgick de båda övriga
i rummet. Trots insikten om att jag sannolikt inte skulle lyckas med att klämma ytterligare
information ur Grey gjorde jag ändå ett halvhjärtat försök innan vi skildes åt för dagen.
– Tycker du att det här är rätt? Jag menar, skulle du också ställa en vakt utanför dörren för att
bevaka den här målningen dygnet runt om den var din?
Professorns stelfrusna ansikte avslöjade ingenting men han kliade sig åtminstone fundersamt på
hakan innan han svarade.
– Frågan är lika hypotetiskt ställd som mitt svar. Om målningen var min och om jag hade råd?
Jo, då skulle jag gjort likadant.
Vi gick tillsammans och skildes åt vid hissarna på konferensplanet. Medan Grey och Foster åkte
nedåt återvände jag till rummet på elfte våningen. Underförstått hade Grey gett mig tecknet som
jag sökt och en tydlig fingervisning om vart det hela var på väg.
Att inte kunna dela den euforiska känslan och sinnesstämningen med någon kändes märkligt
samtidigt som jag kom på mig själv med att ännu en gång vara på väg att kvittera ut vinsten i
förskott. För att tillfredsställa det snabbt stigande behovet av att dela med mig slog jag numret
till det nya kontantkortsnummer som advokat Lundman skaffat.
– Godkväll advokaten. Är allt lugnt på hemmaplan?
– Det är under kontroll. Även om det händer ett och annat, svarade Lundman betydligt mer
samlat.
– Jag har fått en del information och kommer att veta betydligt mer imorgon, fortsatte jag och
var helt ointresserad av vad som eventuellt kunde pågå i Malmö. Utan minsta överdrift är läget
så här! OM det jag sysslar med nu bekräftas imorgon så finns det ingenting som kommer kunna
hindra en lösning för alla mina bolag i Sverige. Jag kommer att få fram tillräckligt mycket
pengar för att vi ska kunna lösa skatteproblemen i tid. Dessutom kommer jag klara av alla
andra åtaganden, inklusive Erngren. Min uppfattning är att det kommer kunna gå relativt fort,
avslutade jag och kände en slags omedelbar lättnad över att ha delat med något av nyheterna till
Lundman.
– Hur fort tror du att det går, frågade advokaten blixtsnabbt.
– Jag vet inte. Inom några månader. Hur så?
– Du lyssnade nog inte på vad jag sa. Det har hänt ett och annat under eftermiddagen. Styrelsen
och hela direktionen på Tomelilla Sparbank sparkades strax efter lunch. Banken är på obestånd
och kommer att tvingas fusionera med Sparbanken Syd för att överleva. Jag har pratat med
Sven Persson i eftermiddags och vi kan räkna med att ha alla våra krediter uppsagda inom de
187