Maffians Bankir

– Jaha! Då får vi väl läsa om dig i tidningarna vilken dag som helst.
– Jag vet inte, men jag hoppas inte det.
– Vi får väl se avslutade min far och la på luren.
Ingenting mer, linjen var död. Lika död som Lundman troligen är, tänkte jag. Först där och då
slog det mig... Jag skulle inte kunna få ut målningen utan Lundman. Vi hade ju utformat det så
att vi båda måste skriva på för att få ut den. I chocken och förvirring efter hans försvinnande
hade jag av någon förunderlig anledning inte tänkt på det. Men...
Var det därför han var försvunnen och troligen mördad? Jag kunde fortfarande inte förstå
motivet. Vid varje försök att se logiken kastades jag ständigt tillbaka till mitten av labyrinten.
Jag får lösa frågan om målningen tids nog, tänkte jag. På något sätt måste det gå att ordna.
En fullmakt med en förfalskad namnteckning och ett förfalskat pass, skulle lösa problemet.
Lundmans namnteckning hade jag ju tillgång till på ett otal dokument. Antecknade, någon måste
begära ut en passbild på Lundman.
Samtidigt insåg jag det gigantiska misstag som jag just hade begått genom att ringa till mina
föräldrar. Jag borde istället ha åkt dit och satt mig ner för att förklara allt. Det hade varit ynkligt
av mig att ringa. Nästan lika ömkligt som att ge sig på och mörda en pensionerad advokat.
Jag insåg mitt fel i samma ögonblick som samtalet avslutats och även att det inte fanns några
ursäkter. Nu var det för sent att rätta till det misstaget.
Dryga timmen hade gått sedan samtalet med Erngren och tonläget hos ockraren var nu ett helt
annat.
– Pengarna har kommit till SEB:s utlandsavdelning och jag får in dem på mitt konto i morgon,
utbrast han nöjt.
– Du ska ordna och bekosta så att tavlorna transporteras till Tomelilla Sparbank imorgon!
Varenda en av dem! Försvinner någon på vägen så kan du räkna med påhälsning därhemma. I så
fall ber jag dem som du skickade på Louise om hjälp. Det skulle väl vara trevligt för dig och din
fina familj. Du och jag har hörts för sista gången. Det lovar jag dig. Så om ingenting annat, dra
åt helvete!
Jag slängde på luren i övertygelse om att jag nu hade hört Erngrens röst för absolut sista gången.
Om inte tavlorna kom fram till Tomelilla i tid skulle fan ta ockrarkräket. Samtidigt hade jag nu
fått beskedet och bekräftelsen som jag behövde. Advokat Lundman hade verkligen blivit klar
med betalningarna. Om pengarna nått Erngrens konto så fanns det även pengar på BTJ Holdings
konto hos Nordea.
282