Maffians Bankir

tankarna återvända från choklad och kor till det möte som strax väntade.
Åtskilliga var de gånger som jag hade passerat fabriken på min väg till MIS
-Mideuropeansurities, för mina möten med Carl Hässler. På vänster sida bredde Zürichsjön ut
sig med berg och alptoppar i fonden och en sommardag som den här var vyn storslagen. Under
de tidiga morgontimmarna hade några vilsna regnmoln passerat och lättat på trycket ovanför
Zürich för att lika snabbt försvinna. På de ställen där asfalten skuggades fanns fortfarande spår
av mörka fläckar. På väg att utplånas av den till synes oövervinnliga solen.
– Planen är att exakt genomföra det vi pratade om igår. Med andra ord ska vi försöka att få till
stånd en ren papperstransaktion. Avtalen ska konstrueras så att MIS förvärvar rättigheten att
förmedla och använda målningen i kommersiellt syfte. Den rätten köper de av dig eftersom
du är den formella ägaren till målningen. MIS betalar dig för köpet med en revers. På samma
sätt säljer de sedan vidare sina rättigheter till BTJ Holding. Även detta mot en revers. På
så sätt får BTJ Holding möjlighet att göra en engångsavskrivning med motsvarande värdet
på köpeskillingen och kan skriva bort vinsterna i alla dotterbolag. Därmed är alla våra
skatteproblem lösta, avslutade jag.
– Ursäkta men det finns en sak som jag fortfarande inte begriper. Varför gör MIS det här? Vad är
deras uppsida i affären, frågade Lundman grubblande.
– MIS tar ingen risk och drar inte på sig några kostnader. Samtidigt måste dom vara beredda
att svara på dom frågor som de svenska skattemyndigheterna kommer att ställa. Därför måste
avtalen göras vattentäta. Min plan är att erbjuda deras VD, Carl Hässler, en halv miljon euro
cash. Ett engångsbelopp som han kan bocka av till vänster om han vill.
– Är du säker på att han köper det?
– Vänta tills du träffar honom! Det är en hal men framförallt pengakåt djävel. Jag tror att han
kommer klippa betet med både spö och lina.
Den mörkblå Mercedesen svängde in genom grindarna till Seestrasse 187.
Mindre än halvtimmen senare var jag klar med genomgången över allt som jag skulle komma
att behöva ha hjälp med. Jag lät blicken vandra mellan Carl Hässler och MIS unga bolagsjurist.
De hade båda med undantag för några kortare inpass suttit tysta och lyssnat.
– Det låter genomförbart, svarade Hässler släpigt på sitt överlägsna sätt.
Vid nyss fyllda femtio hade han enkom genom vällevnad utvecklat en lönnfetma som gett
kroppen en något spolformad karaktär. Rynkorna från näsan plöjde fåror ner mot munvinklarna
som gav plats åt det ständiga uttrycket av självbelåtenhet. Den grå och borstliknande frisyren
223